Read Runeberg

De stora uppfinningarna

Originalsida 175
Originalsida 175
Originalsida 174
Originalsida 175
174–175

Sida 175

9. Mikroskopet och teleskopet

täckter, som nu följde tätt på hvarandra och, ännu innan sjuttonde århundradet gått till ända, helt och hållet omskapat astronomien. Han hade på månens yta iakttagit vexlingen af berg och dalar, upptäckt Jupiters månar och Saturnus’ egendomliga gestalt, upplöst Vintergatan i en samling af fixstjernor och dessutom skådat en massa andra, dittills aldrig från jorden sedda fixstjernor.

Galilei kan med rätta sägas ha öppnat portarna, som stängde utsigten i rymdernas djup, och nyckeln, hvarmed han öppnade dem, var teleskopet. Några beskrifvande ord om detta märkvärdiga redskap äro derför här väl på sin plats.

Det äldsta teleskopet eller, som det kallades, den holländska eller galileiska tuben hade det egendomliga, att det till ögat närmaste glaset, okularet, ej var en på båda sidor kupig (bikonvex), utan på håda sidorna fördjupaä (bikonkav) lins, såsom glasen i glasögon för närsynta. Linser af detta slag samla icke ljusstrålarna i en punkt, utan sprida dem. Förloppet i den holländska tuben är alltså följande: de genom det kupiga objektivglaset inkommande ljusstrålarna brytas . der till en kägla; men innan de hinna bilda hennes spets, stöta de på okularet, tvingas af detta att sprida sig och träda sålunda som förstorad bild in i ögat och i riktig ställning, då ingen korsning eger rum. Den förstorande kraften hos dessa tuber är ringa, men då de kunna vara mycket korta, användas de ännu allmänt till fält- och operakikare och andra af samma slag.

Den första vetenskapliga framställning af de grunder, på hvilka tubens verkningar hvila, gaf den tyske astronomen Kepler (1571—1630). Han uppfann äfven den efter honom uppkallade astronomiska eller keplerska tuben,, som skiljer sig från den holländska derigenom, att i den förra de genom den bikonvexa objektivlinsen gående strålarna verkligen förena sig till en bild, som betraktas genom det förstorande okularet. Detta är sålunda ej här, som i den holländska tuben, en bikonkav, utan liksom objektivet en bikonvex lins. Den af objektivet alstrade upp- och nedvända bilden kan dock, sedd genom okularet, ej omvändas; derför visa sig ock i den enkla keplerska tuben alla föremålen upp- och nedvända, och han egnar sig derför också endast till observation af stjer-norna, der bildernas ställning ej gör något till saken. Skulle

Källa: Project Runeberg ·