Sida 233
11. Jernvägen
arbetena. Man drifver en stoll genom berget och låter antingen väggarna förblifva sådana de äro eller stärker dem med murverk. Genom denna stoll eller tunnel ledes nu jernbanan. Sådana tunlar, ofta ganska långa, förekomma på ett stort antal banor både i Gamla och Nya verlden. De mest berömda och tillika de längsta äro alptunlarna vid Mont Cenis och S:t Gotthard.
När slutligen ej heller någon af de ofvan nämda utvägarna låter använda sig, tar man sin tillflykt till de stående ångmaskinerna och det lutande planet, såsom fallet är på en punkt af Diisseldorf—Elberfeldbanan. Eör detta ändamål uppställer man på bergshöjden en stor ångmaskin, som drar en lina. Kommer nu tåget till foten af berget, fästes linan vid lokomotivet, hvilket derpå jemte hela tåget af den på höjden stående ångmaskinen drages uppför det sluttande planet. På samma sätt måste det utför gående tåget, liksom ett barn vid ledbandet, föras ned vid linan, så framt en säker nedfart ej endast genom bromsning låter åstadkomma sig.
På senare tiden har man äfven flerstädes vidtagit anstalter,
som göra det möjligt för hantå- 156. Skenformer.
gen att utan broar öfvergå flo-
der, sjöar och sund. Man tar dem nämligen om bord på särskildt dertill inrättade ångfärjor, sätter dem öfver till
andra stranden och låter dem så fortsätta färden. En sådan anstalt finnes till exempel på Boden sjön mellan Lind au och Rorschach.
En vigtig och dyr beståndsdel af jernbanan utgöra skenorna. De förfärdigas till största delen af smidjern på valsverk; dock börjar allt mer det långt varaktigare stålet uttränga jernet, så att vi sannolikt i framtiden ej skola hafva några jernbanor mer, utan st ål banor. Redan länge har man på starkt befarna banor användt stålhufvade skenor, det vill säga skenor, på hvilka man vid valsningen lagt en stålplatta, och på senaste tiden göras de äfven belt ocb hållet af besse-merstål.
Till underlag för skenorna användas allmänt träsyllar, »slee-pers»; intet annat system har ännu förmått uttränga dem, ej
Källa: Project Runeberg ·