Sida 238
11. Jernvägen
De nu beskrifna ångpannorna kallar man tubular- eller rörpannor. Pannans inre är för rengöring tillgängligt genom ett hål, manbålet, som vanligen är lufttätt tillslutet. Pör att ångtrycket i pannan aldrig skall bli för starkt och spränga henne, befinner sig på hennes öfre sida strax bredvid manhålet en säkerhetsventil, så beskaffad, att, när ångtrycket hunnit en viss grad, ångan sjelf öppnar ventilen och bortgår genom honom.
De arbetande delarna äro på lokomotivet de samma som på hvarje högtrycksmaskin. Men här har ångpannan två cylin-
drar att mata, emedan det för den jemna gångens skull är nödigt, att drifhjulssystemet kringvrides af två vefvar. Loko-motivföraren kan efter behag låta sin maskin gå hastigt eller långsamt, fram eller tillhaka. Graden af hastighet beror af den mängd ånga, som insläppes i cylindern, och denna mängd låter reglera sig genom en ventil. Yid backning rycker lokomotivföraren i en stång, som medelst ett system af häfstänger ger sliden en förändrad gång, så att kolfven vänder om midt i slaget. Med samma stång kan han äfven få sliden och sålunda äfven maskinen att helt och hållet stanna.
Utom dessa hufvuddelar för rörelsen har lokomotivet ännu
162. Framsidan af en lokomotiv- 163. Baksidan af en lokomotiv-
panna.
panna.
Källa: Project Runeberg ·