Sida 17
Kampen för tillvaron. Naturligt urval
mera fredlig art och inskränker sig till försök att för honorna framställa sig i så fördelaktig dager som möjligt, vare sig genom ett synbarligen afsiktligt förevisande af en praktfull färgteckning, genom en i deras ögon behaglig dans, genom sång eller andra lockelsemedel. I händelse af strid öfverlämnar sig honan åt segraren. Vid den mera fredliga täflan är det hon själf, som väljer till make den i hennes tycke behagligaste. I förra fallet blir det den starkaste eller bäst beväpnade, i senare fallet den, som mest tilltalar honans skönhetssinne, som kommer i tillfälle att efterlämna afkomlingar att ärfva faderns företräden. De sämre lottade däremot få svårt att skaffa sig någon hona och utestängas sålunda från möjligheten att fortplanta sina dåliga egenskaper.
I stället för kampen för tillvaron ha vi här en kamp om honorna; i stället för det naturliga urvalet ha vi könsurvalet, som låter de bäst utrustade få tillfälle till parning och utestänger de vanlottade därifrån.
Vi hafva i det föregående sett, att arterna äro föränderliga, och att de fördelaktiga förändringarna bibehållas. Hvarpå beror då själfva föränderlighetsförmågan?
Denna fråga förmår vetenskapen ännu ej fullständigt besvara. För vårt syfte är det också likgiltigt, och det må vara oss tillräckligt att veta, det förändringarna äga rum.
Emellertid se vi, att de djur, vi tämja, under de följande generationerna visa en mycket stor benägenhet att förändras i alla möjliga riktningar, och kunna däraf sluta, att förändrade lefnadsvilkor höra till de orsaker, som framkalla benägenheten att variera äfven i naturtillståndet.
Hvarje lands klimat och naturförhållanden äro underkastade långsamma växlingar. Under tidernas lopp bli dessa för oss nästan omärkliga förändringar tydligt framträdande och gifva anledning till stora förändringar inom djur- och växtvärlden. Där förr var en sandig, ofruktbar hed eller kala stenbackar höjer sig en reslig skog; där förr funnos milsvida skogar har skogsbranden härjande gått fram; öfver sjöns fordom öppna vattenspegel har torfven bredt sitt grönskande täcke, som inom kort skall utplåna dess sista spår; bäckar sina ut; floder grundas upp och förändra sitt lopp; den ena kuststräckan höjer sig långsamt och låter skärgårdslandskapet öfvergå till inland; en
Källa: Project Runeberg ·