Read Runeberg

Om människans ursprung

Originalsida 26
Originalsida 26
Originalsida 26
Originalsida 27
26–27

Sida 26

Kampen för tillvaron. Naturligt urval

tandhvalarne, voro försedda med tänder, och då förfäderna till våra kor ägde framtänder äfven i öfverkäken. Någon annan förklaring är ej möjlig, ty för fostren kunna ju dessa tänder ej vara af den ringaste betydelse. Fynden af de ifrågavarande utdöda stamformernas skelett ha också fullständigt bekräftat denna slutsats.

På samma sätt se vi hvarje djur under sin utveckling undergå förändringar, som mer eller mindre fullständigt afspegla de hufvudsakligaste förändringar, dess närmare eller aflägsnare stamfäder gradvis undergått. Hvarje individs utveckling är därför att betrakta såsom ett kort sammandrag af dess stamformers historia, och denna historia pekar tillbaka på ett gemensamt ursprung for många djurgrupper, som numera äro vidt skilda från hvarandra.

Under sådana förhållanden inse vi,hvarför det ofta händer, att äfven de utkläckta eller framfödda ungarne af närstående arter visa större likhet med hvarandra än de fullvuxna djuren. Så t. ex. äro vanligen ungarne af de till trastfamiljen hörande fåglarne fläckiga, oaktat de fullvuxna fåglarne kunna vara enfärgade, såsom t. ex. fallet är med den svarta koltrasten. Inom kattfamiljen äro de flesta arterna fläckiga eller strimmiga; men lejonet och puman äro enfärgade; dock röja de sistnämda sin härstamning från fläckiga kattdjur däri, att deras ungar i början äro fläckiga. Nyfödda föl visa ofta en strimmig, zebralik färgteckning och lägga därigenom i dagen sin släktskap med vilda arter af hästfamiljen, som äro tecknade på ett liknande sätt. Då dessa olikheter i färgteckning mellan de fullvuxna djuren och deras ungar icke kunna antagas vara de senare till någon nytta, måste de förklaras på ofvannämda sätt. I samma mån som ungarne tillväxa, framträda artskilnaderna tydligare, på samma sätt som vi måste tänka oss, att deras stamformer, ehuru härstammande från ett gemensamt ursprung, under tidernas lopp aflägsnat sig alltmer från hvarandra.

Skulle vi försöka skaffa oss en föreställning om beskaffenheten af den släktskap, som råder mellan, djuren, så kunde vi tänka oss den under bilden af ett stort träd, djurrikets stamträd. Stammen skulle då beteckna det för alla gemensamma ursprunget; de större grenar, i hvilka stammen delar sig, skulle motsvara de större grupperna inom djurrikets system, de mindre åter de mindre

Källa: Project Runeberg ·