Sida 11
skulle hafva kunnat medhinnas på den ringa tid under våren, då ett dylikt byggnadsarbete för växten varit möjligt.
Säker insikt om, huru härmed förhåller sig, kunna vi vinna, om vi uppsöka växten om senhösten, omedelbart före vinterns inträde, då utvecklingen kan anses hafva afstannat. Den är icke svår att finna och igenkänna. Dess egendomligt formade örtblad lämna därvid en säker ledning.
Växtens höstdräkt afviker från vårdräkten däri, att det vårliga blommande årsskottet ersättes af en stark, fast sammansluten knopp. Lätt kan man öfvertyga sig om, dels att denna knopp utgöres af en kort stam, ett antal blomknoppar, några späda örtbladsämnen, allt tätt och fast sammanslutet inom hvitaktiga, fjällika lågblad; dels att blomkropparne äro så långt komna, att alla de många olikartade delar, som ingå i blommans sammansättning, icke blott äro fullt tydligt urskiljbara, utan så stora och högt utbildade, att deras utveckling kan betraktas som i det allra närmaste afslutad.
Att det är denna knopp, som tidigt om våren öppnar sig och blir till ett blommande årsskott, det kan icke vara underkastadt något som helst tvifvel.
Sålunda, de delar, som träda fram och i verksamhet tidigt om våren hos blåsippan, de äro icke följden af ett under våren utfördt lifsarbete; de hafva utarbetats under den föregående våren, sommaren och hösten och det är just såsom en följd af detta långvariga, oafbrutna, ifriga föregående arbete, de nått den utbildningshöjd, att de, och särskildt blommorna, redan i själfva vårbrytningen kunna börja den verksamhet, som är dem förelagd.
Till sitt allmänna utvecklingslopp i åtskilligt olika blåsippan är Gullvifvan, Primula veris, som fått vårens namn och åtminstone i vissa trakter af Norden med full rätt gäller såsom en högt skattad vårväxt, om den också icke hör bland vårens förstlingar. Att växten är en vårväxt, en vårblommande växt, beror väl därpå, att liksom hos blåsippan blommorna till följd af ett längre föregående arbete äro
