Sida 15
Den nordiska sommaren är kort, den tid, under hvilken Nordens landtväxtlighet finner gynnsamma eller drägliga lifsvillkor, snart förrunnen. Det är ju i full överensstämmelse härmed, att de nu anförda vårväxterna girigt begagna tiden, börja sin verksamhet det första möjliga och fortsätta den i det allra längsta.
Men så är, förundransvärdt nog, icke fallet med andra Nordens växtformer. Till och med bland våra vårblommande växter gifves det en grupp, hvilka använda blott en jämförelsevis liten del af den tid, som Norden erbjuder dem till verksamhet och utveckling. Redan tidigt på våren breda de ut sina blommor, men efter en kort tid och långt innan sommaren, den fördelaktigaste arbetstiden i norden, är förbi, ja t. o. m. innan den egentliga högsommaren börjat, gå de till hvila. Ur sommarens ymniga lifskällor hämta de sålunda intet.
En bland dessa är Vårlöken, Gagea lutea. Vårlöken är såsom bekant en tidig vårväxt. Först träda dess blad i verksamhet, men det dröjer ej länge, innan den ock öppnar sina blommor. Kort är dess blomstringstid, snart är, som det tyckes, hela växten spårlöst försvunnen. Den är dock icke död. Samtidigt som blommorna mogna sina frön, försiggår i marken, undandoldt för vår blick, ett annat kraftigt nybildningsarbete. Här utvecklas en knopp, som till allra största delen består af tjocka, köttiga, af stärkelse och andra byggnadsmaterial fullproppade organ. Därmed är vårarbetet slut. Växten går till hvila och förblir i det stora hela overksam under hela sommaren. Men vid höstens inbrott vaknar den till nytt lif och ny verksamhet. Af det på våren hopade byggnadsmaterialet uppbyggas blad och blomämnen och detta arbete fortgår så länge och med den kraft och hastighet, att, då vintern afbryter detsamma, ett skott utbildats till samma höjd, som de öfvervintrande blomskotten hos andra. fleråriga vårörter ock därför också vid vårens början kan höja sina blad och blomknoppar ofvan marken och börja sitt närings- och fröbildningsarbete.
