Sida 13
fullständigt afslutas under skottets första egentliga verksamhetsperiod. När hos backsippan skottet träder i vinterhvila, består det sålunda af en stamdel, som bär ett antal vissnade örtblad och i spetsen en blomknopp, ej såsom hos gullvifvan omsluten af unga örtblad, utan af tjocka, till större delen fjällika bladbildningar, närmast lika dem, som omger blåsippans vinterknopp. Hos gullvifvan liksom hos blåsippan fostras det en gång blommande skottet under en hel lång växtperiod och har för den höga utveckling, det härvid ernår, helt och hållet att tacka moderskottets verksamhet. Först under en följande växperiod blir det ett verksamt organ i organismens lif, men får då att så godt som helt och hållet utföra allt det arbete, som förut hvilade på moderskottet. Hos backsippan åter måste hvarje skott redan från sin uppkomst, från sin tidigaste barndom kan man säga, bidraga till sin egen utveckling och dessutom äfven understödja moderskottet i dess arbete. Hos backsippan har hvarje skott en fyrfaldig uppgift att fylla: 1) arbeta på sin egen utveckling från sitt tidiga lif; 2) lämna moderskottet hjälp i dess verksamhet; 3) bilda nya växtindivid i form af frön och 4) anlägga och till en viss höjd utveckla ett eller flera sidoskott.
Denna utvecklingstyp går igen hos åtskilliga af de nordiska vårväxterna, om också i viss, högre eller lägre grad modifierad särskildt i samband med växternas allmänna byggnadsplan. Så t. ex. hos skogsbackarnas skönaste vårprydnad, Hvitsippan. Andra intaga en mellanställning mellan gullvifve- och backsippetypen. Hos dessa arbetar hvarje skott under sitt sista år i likhet med förhållandet hos gullvifvan, men i olikhet med backsippan, icke blott i fröbildningen utan äfven med stor kraft i näringsberedningens tjänst, men detta näringsberedande arbete är icke såsom hos gullvifvan inskränkt till detta år, utan har fortgått växtperioden eller växtperioderna före den, under hvilket skottet blommar. Så är, för att anföra ett par exempel, fallet med den synnerligen prydliga och prydsamma
