Sida 14
Kabbellöken, Caltha palustris och i än högre grad med den väl föga uppmärksammade, men mycket tidigt blommande Luzula pilosa.
Det vore mycket frestande att ingå på en utförligare beskrifning af den till sitt lifsförlopp mycket märkliga Hästhofväxten, Tussilago farfara, hvars finblommiga blomkorgar i lifligt, kraftigt gult redan under vårens första dagar tilldraga sig uppmärksamhet och gärna användas till prydnad, men jag tviflar på att det skulle vara mig möjligt att utan upplysande figurer göra hithörande mycket invecklade förhållanden begripliga. Jag får därför inskränka mig till att säga, att, under det hos de förstnämnda vårväxterna alla skott, som samtidigt taga del i växtkroppens byggnad eller suscessivt följa på hvarandra, äro sinsemellan och i regel lika, hos hästhofväxten det olikartade lifsarbete, som skall utföras af skotten, är fördeladt på olika skott. Växten består följaktligen dels af en stor mängd, ofta i rika klungor sittande skott, hvilka blott bära blommor, sålunda äro rena fortplantnings- eller fröbildningsskott, dels af skott, som äro bladiga näringsskott. Dessa senare hafva ett mycket drygt arbete att utföra. De träda i verksamhet först sedan blomningen är öfver, men hafva lika fullt att bilda allt det byggnadsmaterial, som erfordras för anläggning och hela utvecklingen af de talrika blomskotten och för anläggning af nya vegetativa skott och dessas utbildning till arbetsduglighet. Detta arbete ökas ännu mer därigenom, att en del af näringsskotten få en betydlig längd och därför mer än ett år åtgår, innan de nå den utvecklingshöjd, att de kunna inträda såsom själfständigt arbetande delar af organismen. De äro sålunda minst två år, stundom ännu längre blott tärande, men blott ett år närande kroppsdelar. Blomskotten äro alla tvååriga. Ena året åtgår till deras utbildning, det andra äro de verksamma. Deras utbildning vid första periodens slut har kommit till den höjd, att de kunna öppna sina blomrika korgar så snart snön smält och det öfversta jordlagret upptinat.
