Sida 17
Dess lif är kort. Den är i hög grad förnöjsam. Hösten är dess egentliga arbetstid. Under vårens första soliga dagar och svala nätter bringar den till mognad hvad som under hösten fostrades. Och därmed når den slutet af sin tillvaro.
Men det är ej blott örter, hvilka minna om vinterns slut och sommarens ankomst; äfven bland de nordiska träden och buskarne gifves det arter, hvilka allmänt och med rätta räknas bland vårväxternas skara. Erinras vi t. ex. icke om vårens tid af hasselns och alens smidiga gulpudrade hängen, af den förrädiska tibastens, på de bara fjolårsgrenarne tätt sammanträngda, syrenlika blommor. Bland buskarne och träden är det emellertid pilarne med sina "gullgula fransar" som ansetts företrädesvis beteckna vårens inträde och sannt är väl också, att de mer än andra träd och buskar genom sin rikedom på färgstarka, af en hel insektvärld omsvärmade blomsamlingar bidraga till vårlandskapets karakter och kraftigast vittna om svällande, nyvaknadt lif.
Hvarifrån komma då så tidigt dessa liffulla, gullgula fransar, denna oändliga blomrikedom. Vårens verk äro de icke. De äro uppammade under den föregående sommaren och hösten och hafva, omslutna af en i hög grad ändamålsenlig omklädnad, hvilat säkert och tryggt under vintern. Och bladen? De dröja ännu; de äro anlagda samtidigt, af samma moderskott som, och i omedelbar närhet af blomställningsknopparne, men komma likvisst först fram, då blomningen är öfver eller nalkas sitt slut. Det nyvaknade lifvets hela energiska verksamhet riktas på blommornas fulländning. Vårpilarne äro icke ensamma härutinnan. Samma företeelse möter oss såväl hos andra vårväxter t. ex. blåsippan, tidiga sommarväxter t. ex. lönnen som t. o. m. hos sena höstväxter såsom den märkvärdiga Tidlösan, Colchicum autumnale, som hvilar under sommaren, blommar mot vinterns inbrott och först våren därpå utvecklar sina blad, samtidigt som frukterna bringas till mognad.
