Sida 12
långt utvecklade vid slutet af växperioden före den, de framträda såsom verksamma organ. Men detta föregående arbete är icke likartadt hos dessa båda växter.
Det under våren verksamma skottet hos gullvifvan bär i sin spets en skaftad blomsamling och äger nedanför denna en rosett friska, starka arbetsdugliga, om också ännu icke fullt utvecklade gröna örtblad. Detta skotts tillväxt är afskuren genom blomsamlingens plats i skottspetsen, och då så är fallet med alla växtens skott blir den allmänna utvecklingen väsentligt olika blåsippans. Hos denna är det en gammal växpunkt, som arbetar år efter år i samma riktning, utbildande årligen först lågblad (knoppfjäll) med blommor i deras veck och därofvan de vanliga örtbladen; hos gullvifvan åter uppgår den gamla växpunkten i de förgängliga blommorna, så att för en vidare utveckling af växten en ny eller nya växpunkter, nya centra för växandet måste utbildas.
Huru sker då detta växande? Redan hos de på våren blombärande skotten kan man utan synnerlig stor svårighet upptäcka de nämnda nybildningscentra. De uppträda såsom obetydliga knoppar, hvilka under sommarens lopp så småningom tilltaga i styrka. Knoppens stamdel förstoras, nya blad anläggas, bladämnena tillväxa och slutligen slår utvecklingen in på en ny riktning: ur själfva växpunkten utmodelleras en blomställning. Alla dessa delar nå dock icke sin fulla utveckling under den första växperioden, utan gå i knoppstadium in i vinterhvila.
En vårväxt som genom sitt mera egendomliga lefnadsförlopp påkallar uppmärksamhet i högre grad är den vackra för Upsalaboarne så välbekanta och från deras sida för årliga utrotningsförsök utsatta Backsippan, Pulsatilla vulgaris. Den liknar närmast gullvifvan, men afviker från den i sitt allmänna lefnadsförlopp därigenom, att det näringsberedande arbete, hvarje skott har till uppgift att utföra, hos gullvifvan liksom hos blåsippan är förlagdt till den växperiod skottet blommar, hos backsippan däremot
