Växternas skyddsmedel emot yttervärlden

men sin högsta utbildning når ifrågavarande skyddsmedel först i andra, mera sydliga trakter. Gamla världens stepper och öknar, Amerikas prärier och savanner, Australien, Kaplandet, Mexicos och Brasiliens torra högslätter äro allt trakter, där en stor del af växtligheten är klädd i ull och silke. Äfven medelhafstrakten är utomordentligt rik på starkt håriga former, träden bära ett gråaktigt öfverdrag, på torra, soliga platser äro alla buskar och örter hvita eller grå, och hela landskapet får en dämpad, gråaktig färgton. Det säges att resande, hvilka vid midsommartid för första gången skåda denna medelhafsflora, om hvars eviga grönska de läst mycket vackert, ofta bli djupt besvikna och känna sig frestade att utbyta benämningen evigt grön mot evigt grå. Den ena frasen är dock lika oriktig som den andra, ty medelhafstrakten har i likhet med öknar och stepper sin vinter och sin regntid, som aflöses af en praktfull, men förgänglig vår. Då är markens beklädnad allt annat än grå; då skjuta narcisser, tulpaner, saffransblommor och andra lökväxter fram ur jorden, alla försedda med bjärt färgade blommor och saftigt gröna, glatta blad, och då spirar äfven upp den oräkneliga mängd af enåriga växter, som fullborda sin utveckling på veckorna närmast efter regntiden, alla glänsande och glatta. Det är tydligt att en hårbeklädnad som skydd mot torka vore alldeles onödig för dessa växter, hvilka antingen såsom de flesta enåriga endast lefva så länge marken är vattendränkt, eller också såsom lökväxterna vissna ner och i form af väl ombonade lökar djupt nere i jorden genomlefva sommarens torka. En egendomlig mellanform mellan de glatta vårväxterna och de håriga sommarväxterna bilda några i medelhafstrakten lefvande arter af släktena hökblomster (Hieracium), solvända (Helianthemum) och stjärnvädd (Scabiosa). De utveckla nämligen på våren en bladrosett, som är starkt hårig, enär den skall härda ut och assimilera under hela den torra årstiden, men den blomstängel, som spirar upp nästa vår, är alldeles glatt, ty dess utveckling medhinnes under den korta regnperioden. Anblicken af den glatta blomstängeln, som skjuter upp från den håriga, bladrosetten, är så egendomlig, att man i förstone är böjd att uppfatta det hela som ett skämt af människor och ej som en . nyttighetsinrättning af naturen.