Sida 27
2. Skyddsmedel mot för stark transpiration
äro bladen ej blott stälda vertikalt, utan äfven riktade så, att hvarje blad vänder den ena bredsidan mot solens uppgång och den andra mot dess nedgång, och det ser nästan ut, som om växten blifvit plattryckt i en präss och sedan rests upp med alla bladskifvorna riktade i norr och söder. Fördelen af en sådan anordning behöfver efter hvad som redan nämts om de australiska akaciaarterna ej vidare omordas, men hvad som förtjänar påpekas är, att då den ifrågavarande silphiumarten växer på fuktiga, skuggrika ställen, där den ej har att frukta något af middagssolens strålar, kommer ej någon vridning af bladen till stånd. På prärierna återkommer däremot denna bladställning så regelbundet, att förhållandet för länge sedan iakttagits af buffeljägarna, för hvilka Silphium under mulna dagar fick tjänstgöra som kompass och af hvilka den därför erhöll namnet kompassblomman. Äfven en europeisk växt, nämligen moderplantan till vår odlade sallat (Lactuca Scariola), intar, då den växer på torra, soliga ställen, samma egendomliga bladställning som kompassblomman.
Nästan ännu sinnrikare, om man får begagna ett sådant ord om naturens omedvetna afpassningar, äro de skyddsmedel, som förefinnas hos en mängd på torra stepper växande gräsarter. Vid riklig vattentillgång äro dessa växters blad platta eller något rännformiga, men då vattenbrist inträder, vika de ihop sig på längden med kanterna uppåt, så att de först antaga formen af en takränna och slutligen bilda slutna rör. Bladets öfversida, som hos dessa gräs är besatt med talrika klyföppningar och dessutom äger en tämligen tunn öfverhud, kommer härvid att bekläda rörets insida, där den ligger i godt förvar mot sol och vind, och undersidan af bladet, som saknar klyföppningar och är skyddad af en tjock kutikula, utsattes ensam för dagens tunga och hetta. På detta sätt kunna bladen vid bristande vattentillgång minska sin transpirerande yta med hälften för att vid riklig vattentillgång åter breda ut sig. Man är ännu ej fullt ense om den mekanism, hvarigenom inrullningen kommer till stånd, men i de flesta fall möjliggöres den utan tvifvel genom närvaron af en s. k. svällväfnad, bestående af tunnväggiga, vattenfylda celler, som grupperade till långa, jämnlöpande lister sträcka sig omedelbart under
Källa: Project Runeberg ·
