Verldens undergång

124

Jordklotets historia kunde erbjuda oss ett betydligt antal dramer af samma beskaffenhet, partiella förödelser, som väckt tanken på det helas undergång. Det var ju lämpligt att uppehålla oss här ett ögonblick med dessa storartada fenomen, äfvensom med yttringarne af tron på verldens undergång, som genomgått alla sekler och småningom aftagit allt efter vetenskapens utveckling. Denna tro har till stor del försvunnit, det mystiska och legendära uppfattningssättet, som så kraftigt slog an på våra förfäders fantasi, och som man ännu återfinner så sällsamt representeradt på portalerna till våra härliga katedraler, såväl som i skulpturer och målningar inspirerade af den kristna traditionen, denna teologiska åskådning af jordens sista dagar har lemnat rum för det vetenskapliga studiet af vårt solsystems lifslängd. Den geocentriska och antropocentriska åskådningen af universum, hvilken uppfattar menniskan såsom skapelsens medelpunkt och mål, har så småningom förändrats och slutligen försvunnit; ty vi veta nu alla, att vår lilla obetydliga planet endast är en ö i oändligheten, att mensklighetens historia hittills varit sammansatt af idel illusioner och att menniskans värde ligger endast i hennes moraliska och intellektuella företräden; har icke menniskosjälen sjelf som yttersta mål den exakta kunskapen om tingen, sökandet efter sanningen?

Under loppet af nittonde århundradet har mer eller mindre ärliga olycksprofeter tjugufem gånger förutspått verldens undergång enligt kabbalistiska kalkyler, som ej hvilat på någon som helst allvarlig grund. Dylika profetior skola förnyas så länge menskligheten existerar. .

Men detta historiska intermezzo har för ett ögonblick kommit oss att glömma vår berättelse från tjugufemte århundradet. Skyndom oss att återvända dit, ty vi befinna oss nu vid upplösnpingen.

— —:0: