Sida 106
SJETTE KAPITLET.
Huru tron på verldens undergång utvecklat sig under verldshistoriens olika epoker.
Nu är ögonblicket inne att göra ett afbrott i följden af de spännande tilldragelser, som hopa sig; att jemföra denna senaste väntan på verldens undergång med förflutna tiders, och att kasta en hastig blick på den egendomliga historien ora tron på alltings förintelse, sådan den framträdt under skilda tidehvarf.
Denna historia är märkvärdig, ty den gifver på samma gång historien om den menskliga tanken öga mot öga med sitt eget slutliga öde. ' Vi anse lämpligt att egna den ett särskildt kapitel. För ett ögonblick lemna vi alltså vår roll af berättare från tjugufemte århundradet för att återvända till det nuvarande tidehvarfvet och framlägga menniskornas åsigt om verldens undergång under följden af sekler.
Det har funnits tider af blind och uppriktig tro och ett anmärkningsvärdt faktum är, att, förutom den kristna läran, äfven alla andra religioner slagit upp samma port mot det okända vid ändan af det jordiska lifvets bana. Det är samma port som i Dantes Divina Commedia, fastän ej alla förestält sig den kristna himmelen, skärselden och helvetet på andra sidan om denna symboliska port.
Zoroaster och Zend-Avesta förkunnade, att verlden
skulle förgås genom eld. Man finner samma tanke i Petri (96)
