Sida 174
2. Förvandlingar
174
Ja, Paris, det sköna Paris var ej mer. Europas mark hade, isynnerhet mot vester, nordost och norr, sjunkit ned, i genomsnitt, trettio centimeter hvart hundrade år, och hafvet hade uppfrätt kusterna och trängt inåt med tre meter per århundrade. Frankrikes karta hade långsamt förändrats. Sjunkandet hade uppgått till tre meter på tusen år, tjugufyra meter på åtta tusen år, och enär Seines nivå vid Paris öfverstiger hafsytans med blott tjugufem meter, hade tidvattnets vågor spolat käerna i hamnstaden Paris. Bretagne var en ö.
I England nådde hafvet upp till London.
Regnet, rännilarnas och strömmarnas frätning på bergen hade under dessa åtta tusen år nött af Europas relief, men blott med 56 centimeter. Detta hade dock ej kommit hafsytan att höja sig, ty vattenmängden hade minskats i ungefär samma proportion.
Åtta tusen år senare var Paris totalt under vatten; alla det forna Frankrikes kuster tecknade sig i skarpa halföar. Den geografiska genomsnittslinien i den provins af Europas Förenta Stater, som ersatte Frankrike, kunde dragas från Köln till stora mellanhafskanalen. Sedan dess var Paris såväl som Frankrike fullkomligt utstruket ur vår planets - historia.
Liksom spiråken, idéerna, sederna och lagarne, hade också tideräkningen förändrats. Man hade fortfarande år och sekler, men den kristna tideräkningen hade försvunnit med helgonen i almanackan, och sammaledes den musulmanska, kinesiska, judiska och afrikanska tideräkningen. Hela menskligheten hade nu en gemensam almanacka, innehållande tolf mnånader, fördelade i fyra likformiga partier,
och hafvet drog sig tillbaka. Men i vester och norr om Paris hade markens sjunkande och hafvets stigande på mindre än 9,000 år fört oceanen till Paris, och det med en vattenmassa, som var segelbar för de mest djupgående farkoster.
Källa: Project Runeberg ·