Sida 185
3. Fåfänglighet, förgänglighet
185
sol hade höjt sig fordom med förhoppningarnas morgonrodnad, den hade ärofull stigit upp till sin meridian, den gick nu till hvila i en natt utan morgondag.
Hvarför då denna ära, dessa strider, dessa eröfrirgar, denna fåfänglighet? Hvartill hade detta tjenat, då lifvet och ljuset likvisst en gång måste utslockna?
Frihetens martyrer och apostlar hade med sitt blod fuktat denna jord, som var bestämd att dö i sin ordning.
Allt skulle försvinna, och döden skulle bli verldens sista drottning. Har ni någonsin, då ni betraktat en bykyrkogård, tänkt på, huru liten denna kyrkogård är, för att kunna rymma alla dessa generationer, som samlats dit under århundradenas lopp? Menniskan existerade redan före den sista isperioden, som ligger två hundra tusen år bakom vår tid, och bhennes existens räknar mer än två hundra femtio tusen år. Den skrifna historien daterar sig från igår. I Paris har man funnit redskap och vapen af flinta, bevisande menniskans tillvaro på Seinens stränder långt före gallernas första historiska uppkomst. Adertonhundratalets parisare trampa en mark, som deras förfäder bebott under mer än tio tusen år. Hvad återstår af alla dessa varelser, som myllrat i detta verldens forum? Hvad finnes qvar af romarne, grekerna, egyptierna, som regerat under århundraden? Af de milliarder menniskor som lefvat ? Ej ens en handfull aska.
En mensklig varelse dör i sekunden, således omkring 86,000 om dagen, öfver hela jordklotet räknadt, och samma antal, eller något mer, födes under samma tid. Denna statistik, uppgjord under 19:de århundradet, kan tillämpas under en lång tidrymd, om man proportionelt ökar siffrorna. Antalet jordinnevånare växer ja ständigt. Under Alexander den stores dagar fans kanske blott en milliard menniskor på hela jordytan. Vid slutet af adertonhundratalet var jordens befolkning en och en half milliard, under tjugu
Källa: Project Runeberg ·