Sida 201
4. Omegar
201
småningom, sekel efter sekel, obevekligt vissnat bort, försvagats, urartat, genom brist på så väl luft som tillräcklig ' föda. Dess sista ättlingar tycktes hafva återfallit i barba riets tillstånd; de vegeterade som vildar i ett land, som liknade eskimåernas. De båda forna civilisationshärdarna förde en tynande tillvaro, och att de ännu ej dukat uuder, berodde
uteslutande på det industriella geniets förtviflade, oupphörliga kamp mot den oblidkeliga naturen.
I tropikerna och vid sjelfya eqvatorn lefde dessa två menniskogrupper qvar under år från år allt oöfverstigligare svårigheter; de så att säga lifnärde sig på de allra sista qvarlefvorna efter den försvunna menskligheten. I dessa begge f. d. hafsbottnar, af hvilka den ena var belägen i förra Stilla hafvet, den andra på ön Ceylons gamla plats, utbredde sig under föregående sekler två ofantliga glas
Källa: Project Runeberg ·