Sida 217
5. Eva
217
flodernas mynningar voro skådeplats för den mest uppdrifna verksamhet, lysande städer syntes uppfylda af en myllrande befolkning; man urskiljde visserligen hvarken bygnadernas detaljer eller dessa okända varelsers former, men man anade att detta var en befolkning helt olik vår egen, lefvande i en annan naturs sköte, förfogande öfver andra organer, andra sinnen, och man förstod också, att detta var en verld ojemförligt öfverlägsen jorden.
«Se der hvar vi skola vara i morgon,” sade den döda. 'Der skola vi återfinna hela den forna jordiska menskligheten, omskapad och fullkomnad. Jupiter har mottagit arf efter jorden. Vår verld har fullbordat sitt verk. Inga slägten skola längre växa upp härnere. Farväl!”
Hon sträckte sina armar mot dem. +De böjde sig öfver hennes bleka ansigte och tryckte en lång kyss på hennes panna. Men de kände, att denna panna, trots det märkvärdiga uppvaknandet, fortfarande var kall som marmor. Den döda hade slutit sina ögon och öppnade dem ej mera.
AIV
Källa: Project Runeberg ·