Sida 226
6. Den sista dagen
226
sina läppar mot hennes redan kallnade mun och hörde ännu hur hon darrande hviskade: "Åh, hvad jag skulle älskat honom” ...
Jupiters stjerna strålade på himmelen. Mottagande dess strålar slocknade deras blickar, och deras ögon slöto sig stilla.
Skuggan höjde sig i rymden och försvann. Den, som kunnat se henne, icke med kroppens ögon, som omfatta endast de fysiska vibrationerna, utan med själens, som upp.fatta äfven de psykiska, han skulle ha sett två små flammor, lågande helt nära hvarandra och sammansmälta i en och samma attraktion, bortförda af denna skugga, uppstigande tillsamman i himlarnas höjd.
SLUT.
IT
Källa: Project Runeberg ·