Sida 18
2. Kometen
18
betare, som tillbragte en stor del af sina nätter under bar himmel och som för sina mödosamt hopskrapade sparpengar lyckats komma öfver en liten förträfflig tub, genom hvilken han oförtrutet studerade himmelens under. Märkvärdigt nog hade ända till tjugufjerde århundradet nästan alla jordens invånare lefvat utan att veta hvar de befunno sig, till och med utan det ringaste intresse härför, liknande vildar, som endast sträfvade efter att tillfredsställa sin hunger; men sedan hundra år eller mera började man betrakta universum och reflektera deröfver.
En natt med nymåne och beundransvärdt klar himmel hade några skarpa ögon lyckats urskilja kometen som en blek molnmassa, ett lätt litet rökmoln, helt litet, nästan klotformigt en smula aflångt i motsatt riktning mot solen, med en gasformig förlängning som utgjorde en början till svans. Det var föröfrigt så den visat sig i teleskopen allt sedan den upptäckts. Ingen skulle af hennes ofarliga uppsyn kunnat sluta sig till, hvilken tragisk roll denna nya himlakropp skulle komma att spela i mensklighetens historia. Endast : genom kalkyler visste mar, att den närmade sig jorden.
Men den hemlighetsfulla stjernan mnalkades snabbt. Redan efter ännu en dag hade halfva antalet af observatörerna fått syn på den, och efter två dagar var det endast de mest närsynta, som ännu väntade. Inom mindre än en vecka var den fullt synlig för allas blickar. På alla offentliga platser, i alla städer, alla byar, såg man grupper af menniskor, som sökte kometen och utpekade den för hvarandra.
Den växte med hvarje dag. Instrumenten började deri upptäcka en tydlig, ganska lysande kärna. Den upprörda stämningen tilltog i samma mån som kometen och hade bemäktigat sig alla sinnen; men plötsligt, efter månens första qvarter och under nätter af fullmåne, syntes kometen stå stilla och dertill aftaga i glans. Enär man väntat sig få se den växa med stor hastighet, hoppades man nu, att något
Källa: Project Runeberg ·