Sida 68
4. Huru verlden kommer att sluta
68 .
Och detta slut är desto otvifvelaktigare, som det ej endast är vattenångan som minskas, utan till på köpet äfven luftens andra element, syret och qväfvet, med ett ord atmosferen i sin helhet. Syret binder sig omärkligt genom alla oxider, som ständigt bildas på jordens yta, qväfvet bindes af plantorna och jorden och återvänder ej helt och hållet till gasform, atmosferen borrar sig medelst sin tryckning genom oceanerna och kontinenterna och tränger ner i de underjordiska regionerna. Och småningom, från århundrade till århundrade, minskas atmosferen. Fordom, under den första perioden till exempel, var den ofantlig, vattnet betäckte nästan fullständigt jordklotet, endast de första granitartade höjningarna reste sig öfver den gränslösa hafsytan, och atmosferen var genomträngd af en qvantitet vattenånga ojemförligt rikare än dess nuvarande. Det är detta som förklarar den högt uppdrifna temperaturen under de förhistoriska epokerna, då våra dagars tropiska växter, de trädliknande ormbunkarna, calamiterna, eqvisetacéerna, lepidodendron, frodades och bildade yppiga skogar vid polerna såväl som vid eqvatorn. Nu har atmosferen och dess vattenånga i betydlig mån aftagit. De äro bestämda att försvinna i framtiden. På Jupiter, som ännu är i sin första period, är atmosferen ofantligt vidsträckt och fyld af ångor. På månen tyckes återigen atmosferen vara fullkomligt bortdunstad; dess temperatur håller sig derför under fryspunkten, till och med i fullt solsken. På Mars är atmosferen vida mer förtunnad än hos oss.
Angående den tid som åtgår för att kölden, som förorsakas af den vattenbemängda jordatmosferens förminskning, skall bli allherskare öfver oss, är jag böjd för att instämma med den föregående talaren i hans antagande att vi ännu ha ett lif af tio millioner år framför oss.”
Presidenten för Longitud-byrån begärde nu ordet:
«
Källa: Project Runeberg ·