Verldens undergång

2

Förenta Stater bildades, under de barbariska tider, då "makt var rätt” och militarismen beherskade menskligheten, aldrig under de stora revolutionära uppträdena eller under de febersjudande dagarne före en krigsförklaring, aldrig hade Deputerade kammarens omgifningar eller Place de la Concorde företett ett liknande skådespel. Det var ej längre skaror af fanatici förenade kring en fana, dragande ut till krigisk eröfring, följda af nyfikna och sysslolösa, "som ville titta på hvad som försiggick,” det var hela befolkningen, orolig, upphetsad, förfärad, med till ytterlighet spänd uppmärksamhet väntande ett orakels utslag, resultaten af den kalkyl, som en ryktbar astronom skulle offentliggöra just denna måndag klockan tre på eftermiddagen, vid Vetenskapsakademiens sammanträde.

Ty fastän allt och alla undergått en sådan politisk och social omskapelse, existerade Institutet ännu och bar i Europa vetenskapernas, litteraturens och konsternas fana högt. Civilisationens medelpunkt var emellertid flyttad och framåtskridandets heliga eld hade sin härd i Norra Amerika på Michigan-sjöns stränder.

Detta Institutets nya palats, hvars terasser och kupoler sväfvade i luften, hade blifvit uppfördt på ruinerna af ett helt qvarter i Paris, sprängdt i luften af de internationella anarkisterna under den stora sociala revolutionen år 1950.

Aftonen förut, på söndagen, skulle man från höjden af en luftballong kunnat skåda ned på ett Paris, spridt öfver

boulevarder och offentliga platser, rörande sig långsamt, .

trögt och liksom hopplöst, utan intresse för någonting här i verlden. De snabba luftskeppen kilade ej längre fram genom rymden. De aeronautiska stationerna uppe på tornspetsar och tak -voro folktomma och ödsliga. Menniskornas äflan tycktes hejdad i sitt lopp. Oron lästes i allas ansigten. Obekanta personer tilltalade hvarandra. Och ständigt gled samma fråga öfver bleka och darrande läppar; '"Det är då