Sida 16
3. Voltaires värksamhet som historieskrifvare och filosof. Romantiska lefnadsförhållanden. Hans underskattande af det praktiska lifvets vikt för öfvertygelsen. Oklara begrepp om folket och själfstyrelsen
16 VOLTAIRE.
riktig, och om den är det, förefaller den honom som ett bevis på inskränkthet, en slags brist i historisk bild- ning och världserfarenhet. Att han med sådant intresse egnade sig åt historiska forskningar och öfver histo- riens sammanhang lyckades breda ett nytt ljus, berodde väl förnämligast på hans ifver att uppvisa, att det äfven i andra religioner fans motsvarigheter till kristendomens höga sedelära, likasom han ville ge en bild af religions- lärans utveckling, som skulle klargöra, att den ofta var godtyckligt dekreterad af kyrkomöten, som valde en af två åsikter, ehuru måhända den motsatta också stöd- des med skriftargument af lika stor styrka, och att den följaktligen såsom beroende på en sådan skiljedom icke kunde göra anspråk på någon ofelbarhet eller giltighet för alla tider.
Denna historia om kyrkoläranps ursprung och utveck- ling är det, som för oss utgör kanske det förnämsta in- tresset i hans historiska arbete: Utkast öfver folkens seder och anda, som är ett försök i historiens filosofi och därigenom på sitt område banbrytande. Det kan endast jämföras med Bossuets beryktade arbete Afhandling öfver världshistorien, och vidtager, där denna författare slutar, nämligen vid Karl den store. Voltaire fortsätter till Ludvig XIII Ar- betet, som efter hand utvidgades, utgafs först 1759 men påbörjades redan 1740.
Detta tidskede var utmärkt af en utomordentligt alstringskraftig författarevärksamhet och Voltaire stod nu också i lyckans fulla solsken. Han ägde nu allt, hvad en dödlig kunde önska, ett praktfullt hem, rikedomar, obe- roende, en ansedd ställning, arbetsförmåga och frihet att arbeta. Han bodde i Cirey i Champagne, men han var icke ensam, och hans sällskap var kvinligt. Han hade ingått ett af dessa förhållanden, som ägde allt af äkten- skap, utom namnet och kunde fortsättas i måvga år under full offentlighet. Det franska samhället var fullt af sådana förbindelser, af hvilka ingen hemlighet gjordes, och i detta fall hände det till och med, att den äkta mannen — mar- kisen — besökte Voltaire och sin hustru som god vän. Det var denna dam, madame du Chåtelet, som var orsaken till, att Voltaire kom att skrifva historia, genom det tvifvel, hon yttrade om historiens förmåga att intressera, hvarpå Voltaire för att bevisa motsatsen skref "historiens filosofi", som
Källa: Project Runeberg ·