Sida 28
5. Kätterimålen
28 VOLTAIRE.
kättaren, som följaktligen — i sin egenskap af otrogen naturligtvis också var utan heder och samvete, men den gängen lyckades icke knepet med de fula namnen bedraga någon människa, och denna slags vädjan till kättarkate- gorien, som annars enligt allmänna opinionen innefattar allt dåligt och lågt, förblef ohörd. 'Tronen väntade till dess opinionen med farlig högljuddhet fordrade en revision af domen — då ändtligen fingo äfven höga vederbörande, bestormade af Voltaires inlagor, bref, påminnelser, ögonen öppna för det upprörande i det, som skett och anbefalde förnyad undersökning, som ledde till den dödes frikännande. För sent visserligen, men icke för sent för de arme kät- tare, som darrade tör sina lif, när man var utsatt för en sådan rättskipning, att 3ter kunna draga andan med en viss känsla af trygghet.
Ett nytt lika upprörande drag af religiös och juridisk fördomsfullhet inträffar 23 med Sirven, hvars dotter dränkte sig i en brunn, sedan hon flytt ur ett kloster. Saken drogs Inför rätta, fadern anklagades för dottermord, han med hela familjen flydde till Voltaire. Han var intet tacksamt Subjekt, denne Sirven, han var inskränkt och kunde icke tala för sin egen sak som madame Calas, som var intelli- gent, frågan hade förlorat nyhetens behag, allmänheten Var, som Voltaire själf anmärker, trött på dylika historier. Detta alldeles likartade olycksöde kom således i ett olyck- ligt ögonblick.
Och Voltaire hade, om någon, rätt att känna sig trött vid att åter träda inför skrankorna. Men Voltaire visste att besegra denna trötthet, om han kände den. Med samma ifver börjar han på nytt sitt försvar och lyckas äfven nu. Med en sådan ihärdighet är det man gör sig till händel- sernas öfverman; och Voltaire visste, att allmänheten”är ett barn, som behöfver upprepa sina erfarenheter för att icke glömma dem; han tar om lexan från början, tills man ändtligen lär sig inse, att läroämbetet inom kyrkan och domstolsväsendet behöfver vaksam tillsyn och reformer. Det är revolutionens frön, som sås i en jordmån, som ty- värr är illa förberedd för att bilda dem till skörd.
Om dessa förföljelser och grymheter stode enstaka, skulle man ha svårt att förstå Voltaires förbittring mot presterskapet. Men det är århundraden efter århundraden som de fortsättas, deras offer räknas i hundratusental och
Källa: Project Runeberg ·