Sida 87
II.
Skillnaden belöper sig till 4,665 daler, hvilket belopp skulle utvisa barnhusets förlust på tukthuset, denna dess vare sig kompanjon eller tjänare.
Den accisfrihet, som 1675 förlänats barnhuset eller rättare sagdt tukthusets handkvarnar, upphörde 1681. Med anledning af förelupna underslef vid uppbörden gjordes härom hemställan af kammarkollegium; och ehuru kronan resterat med utbetalande af till barnhuset anslagna medel, hvadan barnhusets fordran af kronan då uppgick till 26,505 dir smt, torde barnhusintresset ändå sett såsom önskvärdt, att barnhuset återhnge sina 1,000 dir af lilla tullen i stället för förberörda accisupp-bördsprivilegium. Uti kungl. brefvet den 29 maj 1681 blef ock denna hemställan bifallen,1 dock med det tillägg, att »hvad själfva handkvarnarna vidkomme, som i tukthuset fångarne därmed att straffa inrättade äro, böra de alltid därsammastädes vidmakthållas», och hvar och en som behagade ägde därå fritt låta mala, om han blott betalade accisen. Att döma af hvad härom kan ur räkenskaperna utletas, blef dock malningen såsom inkomstkälla alltjämt af ganska liten betydelse. Fångarne sysselsattes hufvudsakligen dels i barnhusverkstäderna, i stampboden, i spiksmedjan, å reparebanan och i tegelbruket, dels ock vid byggnads- och reparationsarbeten; 1681 utgåfvos »för åtskillig förbyggning och reparationer, som äro gjorda till de logementer, som nyttjas till tukthusets behof», icke mindre än 1,776 daler; och 1689 godtgjordes tukthuset dels »för arbeten vid barnhusets reparation och förbyggning» med värdet af 281/2 karldagsverken och 179 kvinndagsverken »vid jords ösande och torfs bärande på barnhustaket, jämväl till tegels hemförande», dels ock med värdet af 66 5/6 mansdagsverken (27 dir 25 öre) och 26 V6 kvinns-dagsverken (15 dir 25 öre) för åtskilliga dokumenters inbindande, gatans rengörande utmed skänkeriplanket, virkes uppdragande ur sjön, mön-stringsgårdens rengörande, barnhusspannmålens uppvindande, några räkningars afskrifvande med mera sådant. I »handtverkeriets» bok för 1676 finner man fångarne krediterade för spinnande och strumpstickning för belopp af 193 dir smt. Ar 1678 uppstår i handtverkshuset en vinst af 97 dir 28 öre, hvilken så fördelas, att 72 dir 31 öre tillfaller barnhuset, 23 dir 15 öre de la Vallée och 1 dir 14 öre sekreteraren Johan Rot-liof. Obetydligheten af dylika resultat förklarar de la Vallée själf sålunda, »att de svåra krigstider samt andra besvärligheter mycket hindrat, att verket efter uppsåt nått sin tillbörliga framgång, allra helst som kronan varit dess förnämsta afnämare. Men fast det stundom varit i ett svagt tillstånd, så är det icke alldeles utgånget.» Han upplyser ock, att det efter 1668 års handtverkshusprivilegier »af privata medel sekun-derats och (så) tilltagit, att många, som förut tagit sina varor från utlandet, nu kunnat få dem här, hvarigenom många medel, som eljest landet afgå, här i riket kunna behållna blifva».
Utan att bestrida detta, dömer dock Tiller dessa förhållanden på ett för dem mindre gunstigt sätt. Från 1668, säger han, drefs handtverkshuset med enskilda medel, däraf barnhuset blott ägde »njuta ge-
1 Ett belopp af 800 dir smt skulle därjämte årligen från och med början af 1681 afbetalas å kronans gäld till barnhuset, till dess densamma vore fullt gulden.
Källa: Project Runeberg ·