Sida 360
VI.
Den fångvårdsreform, Gustaf IY Adolf påbörjat, hade, såsom visats, icke åstadkommit synnerligen stora praktiska resultat. Efter hans af-sättning dröjde det heller icke länge, förrän frågan å nyo bragtes å bane. Den 27 juli 1809 väckte C. G. Kröningsvärd å riddarhuset en motion, hvarigenom han ville fästa ståndets uppmärksamhet å beskaffenheten af rikets allmänna fängelser; åberopande von Schulzenheims tio år förut gjorda uttalanden och med stöd af erfarenheter från egen domareverksamhet uppfriskar han färgerna i den förres målning och bifogar ett »förslag för inrättningen af nya allmänna fängelser», därvid tillkännagifvande, att »flera delar» af förslaget voro Schulzenheims verk. Framhäfvande verkningarna af »utdunstningen» ifrån kalla och fuktiga fängelsemurar, rummens instängda »pestialiska» luft, fångarnes brist på tillräckligt och tjänligt lifsuppehälle, deras beroende af en torftig och därför lätt vinningslysten vaktbetjäning, »öfverflödet af plågande centners-tunga fjättrar» och den tvungna sammanlefnaden med fångar af alla slag, de värsta missdådare, lösdrifvare och bysatta, män och kvinnor, gamla och unga med hvarandra sammanförda, betonar han särskildt, att dessa fångars ohyggliga öde äfven delas af rannsakningsfångar, hvilka kunna vara och äfven stundom äro oskyldiga, ehuru detta först efter långvarig undersökning bJifvit ådagalagdt. Hvad som framdrifvit hans åtgärd i saken förstår man fullkomligt väl, då han i sagda afseende om-förmäler, att han själf såsom domare måst »fria en olycklig, hvilken, misstänkt att hafva på ett eller annat sätt ur vägen röjt en verkligen saknad och oaktadt allmänna efterlysningar ännu i denna stund hvarken död eller lefvande återfunnen tjänstekamrat, häktats och först efter fem månaders vistande tillsammans med tjufvar och skälmar i Upsala läns rysliga slottsliäkte utgick därifrån med alla sakkännares grundade öfver-tygelse att hafva oförtjänt varit offer för en oupplyst och illa organiserad polismakts arbiträra välde, men beklagligen förutan en med sin vanära, misshandling och genom en längre .sjukdom utståndna lidande jämförlig upprättelse.» Det väntade inkastet om landets medellöshet, bemöter han med erinran om lämpligheten af förslagets genomförande så småningom med t. ex. ett länsfängelse hvartannat eller hvart tredje år; och han frågar om i en tid, »då man så ofta sett, att kostnaden ej afskräckt eller hindrat uppresandet af tempel för lyxen och fåfängan,
