Sida 124
III.
I rådet hade, såsom förut omförmälts, redan 1638 ord fallit om det betänkliga uti att så många fångar förvarades i det kungl. slottets smedjegårdshäkte och tankar bytts om sättet att häruti åvägabringa ändring. Men därvid hade det stannat. Staden hade år 1650 vid Norrmalms, nu Gustaf Adolfs, torg byggt ett hus för kämnerskammaren, vanligen kalladt Kastenhof, under hvars lokaler fängelserum inredts; men dessa voro närmast af sedda för norra förstadens rannsakningsfångar och kunde icke gärna verka någon minskning i slottssmedjegårdens fångantal. Detta har tvärt om vid denna tid så betydligt ökats, att fånglokalerna måst utvidgas.
Yi hafva nämligen uti »Stockholms slåtsbook pro anno 1650» funnit antecknade utgifter »till nye våningarne i smedegården, som i detta året förbyggde äro», därför kostnaden i arbetslöner och byggnadspertzeler uppgick till icke mindre än 4,806 dir 30 öre. Särskildt vitsordande arbetets art synes oss anteckningen om de 12 dir, som utgifvits för »8 stora ringar» och »1 järnstång till hvardera ringen, som sitter igenom hvalfvet i våningen». Uppgiften att fängelserummen varit belägna under drottning Kristinas egen våning1 bestyrkes af en vidfogad räkning, där-uti de murmästare, som »hafva förfärdigat våningerna i smedjegården på slottet», tillgodoföra sig ersättning jämväl för det de därvid »nedrifvit en skorsten opå koppartaket öfver H. Maj:ts våniger och den opmurat igen».
Anledningen till fångantalets ökning hafva vi redan förut antydt genom vår erinran, att slottssmedjegården tydligen anlitats för flera olika slag af fångar och alltmera uppfattats såsom ett slags centralfängelse, där således fångar äfven från andra orter kunnat inrymmas. Väl hade genom 18 § af 1636 års privilegier för Stockholms stad bestämts, att blott för crimen læsæ majestatis anklagade skulle inmanas i »Gronones häkte», men de, som anklagats för andra missgärningar, i stadens fängelse;1 2 det är dock tydligt, att denna föreskrift icke iakttagits. Äfven stadens fångar hafva i slottssmedjegården förvarats. Det bestyrkes af i »Stockholms slottsbok» förekommande uppgifter om slottsfångarne. Johan Johansson tjuf, heter det bland annat,3 hade intet böta med, »utan a:o 1641 d. 26 maj blef han läster vid kärran att arbeta för gärning
1 Brunius, Konstanteckningar under en resa.
2 Den 21 juni 1624 omtalas i rätten, att en tjuf vore »förd af slottet ocb i stadens fängelse». Tankeboken s. d. Någon anledning namnes ej, och fallet torde vara mycket enstaka.
3 »Efterskrifne fångar äro a:o 1641 uti den högl. kungl. hofrätten resolverade till böte eller ock arbeta för sin brot». — Slottsboken 1641. Slottsarkivet.
