Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria

Hvad som nog tydligt framgår af dessa siffror är, att man beräknat årliga kostnaden för en fånges underhåll till 36 dir smt. Men i öfrigt äro talen i specialstaten 1646 endast förslagsvis beräknade. Att genom landsböckerna utfinna verkliga fångantalet och därför utgifven kostnad låter sig för denna tid blott för spridda län göra, då dels sagda böcker ej för samma år finnas i behåll, dels i många af dem fångkostnaden inräknats uti förekommande extra utgifter. Anmärkningsvärd!; är emellertid att för t. ex. Jönköpings län fångutspisningskost-naden för två så närliggande år som 1644 och 1646 kunnat beräknas mer än tre gånger högre det ena året än det andra. Fångutspisningen i samma län år 1648 kostade blott 116 dir.1 Man måste ock med viss undran bemärka, att under det i 1646 års stat för t. ex. Stockholms höfdingedöme beräknas förtäringskostnad för blott 10 fångar, så upptagas i samma stat löner för en vaktmästare med 78 dir och för 6 »poster af knektar» med tillsammans 324 dir, det vill säga en bevakning af 7 personer för en fångpersonal af 10. Likaså upptagas i staten för Upsala slott en vaktmästare och 6 vaktknektar för bevakning af 6 fångar. Samma förhållande möter i fråga om Västerås, under det att i andra fall proportionen är en helt annan, för så vidt man kan urskilja den, bevakningens skiftande benämningar till trots. Olikhet råder ock i vaktpersonalens aflöning. Vanligen upptages vaktmästar-lönen till 78 dir och vaktknektarnes till 54 dir smt; men stundom befinnes de sistnämndas aflöning satt till 36—39 dir, således lika knapp som ett fångunderhåll enligt 1646 års stat. Skarprättaren har vanligen 36 dir men står i somliga län uppförd till 40—51 dir, under det den vid Stockholms slott anställde upptages till blott 24 dir. Förklaringen häraf kan dock ligga i slottsskarprättarens större sportler; i anad saknad af hvilka man i staten för nya Sverige hugnat skarprättaren därstädes med icke mindre än 72 dir smts lön.

I femton af de uppräknade höfdingedömena voro fängelserna förlagda i slotten. Stockholms slott, Upsala, Nyköpings, Vadstena, Kalmar, Jönköpings, Älfsborgs, Örebro, Västerås, Uleåborgs, Abo, Tavastehus, Viborgs, Nyslotts och Ålands, det vill säga »Casterholms» slott inrymde således länsfängelser. I de öfriga länen voro de antagligen att finna i särskilda rum eller lägenheter i residensen eller någon därtill hörande byggnad. -

Blott få äro de uppgifter rörande fångarnes personer och brott, som hunnit fram till våra dagar. I Västmanlands landsbok för år 1660 hafva vi dock funnit några anteckningar af intresse. Vid Västerås slott var då Håkon Knutsson Drefling befallningsman och såsom sådan uppbärande 300 daler smt i lön; vaktmästare var Lars Hindrichson med 1 2

1 Jönköpings slottsräkenskap 1648. — »Till fangernes förtäring är opgånget 116 dir.» 1609—10 är fångantalet härstädes högst ringa, 1616 och 1617 blott fyra män och en kvinna. Kammararkivet.

2 Så t. ex. upptagas i Östergötlands landsbok 1660, bland hetjänte vid »Linköpings konungshus» den vanliga fängelsebetjäningen af »1 slottsskrifvare» med 60 dir, 1 vaktmästare med 78 dir och 4 vaktknektar med 39 dir hvar, hvilka förstärkts med »2 vaktknektar, tagna från Johannisborg». Detta sistnämnda fäste låg vid Norrköping. Något tidigare inrymdes länets fångar i Vadstena slott, såsom härofvan anmärkts. Då de därifrån flyttats till landshöfdingens residensstad, hafva de tydligen förvarats i »konungshuset», hvilket således inom sig inneslutit fängelselägenheterna.