Sida 130
III.
sakning 1642—43 innesluten »med las ock stång för dörren» och inne i rummet en korporal, som honom »dag och natt bevaka skulle». Men han hade bort »sitta i tornet», förklarade landshöfdingen Conrad Falkenberg1 — ett yttrande, som gifver vid handen, att skrifvarekammaren ansågs vara ett lindrigt fängelse.
Till närmare belysning af fångbehandling och fängelselif i 1600-talets länshäkten vilja vi anföra hvad i dessa afseenden omförmäles från fängelset å Kalmar slott i den rannsakning, som den 15 och 17 dec. 1645 hölls rörande åtta därinom begångna dråp. Vi hafva redan i det föregående beskrifvit fängelsehvalfven i vattentornet; det är i ett af dem nedanstående händelser tilldraga sig. Med »tornet», dit man hotar med förflyttning, menas här som i Stockholm slottets kärna; dess bottenvåning eller källare hade en djup brunn »midt i rummet» och ansågs såsom det svåraste fängelset.
I ett af förberörda hvalf- förvarades vid sagda tid icke mindre än 36 fångar, somliga för undergående af rannsakning, andra för utstående af ådömdt straff. Bland dessa 36 befunno sig sex: Ölands-Jödde, Jakob Tysk, Samuel i Bårby och Jöns i Ormöga, alla från Öland, samt Gysins dräng och en Jon utan uppgifvet hemvist, hvilka med öfversitteriets själftagna rätt tillvällade sig makten öfver de andra. Främst bland de sex framstod Ölands-Jödde och härskade med förskräckelsens makt öfver alla, äfven sina stallbröder. Kronan hvarken upplyste eller uppvärmde sina fängelser och lämnade fångarne ingen föda; såsom vi veta, erhöllo de ett visst litet penningebelopp, vid denna tid 2 öre om dagen, därför de ägde, så långt det räckte, bestå sig mat,3 ljus och värme. Hade de egna medel, tingo dessa med full frihet för samma ändamål användas. För att nu få bättre tillgång till mat och öl inrättade Ölands-Jödde i fängelset en domstol, i hvilken han intog Samuel i Bårby och Jakob Tysk; själf åtog han sig ordförandebefattningen. Den ene efter den andre af medfångarne fram drogs därpå för domstolen och ädömdes utan anledning tolf till tjugufyra slag, sä vida han ej genast kunde befria sig med penningar till utsatt belopp. Penningarne tog Jödde ensam för sig. Jakob Tysk afkunnade domen, då Ölands-Jödde steg upp och med all den barbariska vildhet, som låg i hans lynne, verkställde densamma. Han begagnade först en »trädskyffel» och »britsade» (slog) därmed offren, tills de föllo vanmäktiga ned; men som detta likväl ej blef så blodigt, så gaf, upplyser protokollet, vaktmästaren till Ölands-Jödde en »tjärtamp'». Offren leddes nu till sängen, där höga stolpar
1 Protokoll, som äro hållna på »Kalmar slott a:o 1641», i rättegången mot Börje Pädersson. — Kammarrättens arkiv.
- Skildringen, hämtad ur Kalmar rådhusrätts dombok 1645, återfinnes hos Syl-vander anf. st. s. 565 f.
8 1 rättegången mot Börje Pehrsson förekommer ock kraf pä redovisning af 108 daler, hvilka 1635 användts öfver stat. Den anklagade svarar i denna punkt, att i slottet sutto vid den tiden 48 fångar, hvilka af hunger försmäktade, hvarför oek af predikstolen blef borgerskapet ombedet att hjälpa dem något till lifsuppehälle; de läto gå oeh tigga åt sig i staden. Staten bestod ej traktamente åt flera än sex, och det var honom omöjligt därför »hålla 21 och 24 personer». Landshöfdingen skulle då hafva befallt, att nödig tillökning lämnades; den besteg sig till 108 dir, eller just det anmärkta beloppet. — Protokollsvolymen i målet, kammararkivet.
Källa: Project Runeberg ·