Sida 150
III.
IV.
I den mån fängelsestraffet började allmännare ådömas, måste förr eller senare inträffa, att man fann sig sakna nödigt utrymme för detta straffs verkställande. Redan i början af 1600-talet dömes ock, såsom vi i det föregående hafva anmärkt, till arbete å andra ställen än fängelser; Sala- och Falugrufvorna anlitas ej sällan i sådant afseende. Jämväl dömes stundom till deportation, därvid Livland, Ingermanland och Nya Sverige ifrågakomma.1 Men man tänker sig ock andra utvägar. Den 26 mars 1670 skrifver regeringen till öfverståtkållaren i Stockholm, att lian bör »låta af staden bygga och underhålla några vissa och bekvämliga farkoster, hvaruppå sådana skalkar vid den tiden, som farten är, smidas och fastsättas kunde, men sedan igen brukas till annat arbete, hjälpandes dem som resa och trafikera på ett eller annat sätt fort; i synnerhet med roning eller bogserande de skepp, som mellan Dalarö och här långa tider måste vänta och likväl gärna skulle vilja däruppå lidliga omkostnader använda till att komma så mycket fortare». Således, fortsätter regeringen, »vore till att förmoda, att de som af dessa farkoster sig betjäna ville kunde blifva betjänta, de själfva fatta till slika odygder större räddhåga än till andra straff samt staden för de speser, som till timrandet af sådana farkoster skulle fordras, hafva förutan den besparingen, som kunde ske med själfva delinkventernas underhåll, som eljest besvärar publicum, någon annan nytta däraf att hämta och förmoda».
o
Man befann sig tydligen i ett bekymmersamt läge. A ena sidan började man förstå åtminstone de ekonomiska följderna af ideligen förekommande kroppsstraff, hvilka, på en gång grymma och ändamålslösa, i sin mån genom kroppens stympande och därmed åvägabragt försvagande af dess kraft ökade mängden af de tiggare, som öfversvämmade landet och ej minst hufvudstaden: vi påminna i sådant afseende om ständernas klagomål både 1682 och 1686; om bestämmelserna att hvarje landstrykare, som komme till Stockholm, skulle straffas med tukthus och att enhvar, som herbergerade sådan, skulle plikta 40 mark; razziorna
1 Livijn, 1836 års und. berättelse, hänvisar till k. br. den 13 juli 1697, som bestämmer om underhållet af missgärningsmän, hvilka arbetade för bergslagens räkning; dem skulle bergslagen underhålla med vanligt fångtraktamente. Kronan skulle däremot underhålla dem, då de för dess räkning arbetade. Jfr betr. deportationen,
Hagströmer a. st. sid. 119.
Källa: Project Runeberg ·