Sida 153
III.
efterföljes af tystnad. Något beslut i anledning af detsamma fattas hvarken då eller, så vidt vi känna, sedermera. Det var tydligt, att regeringen själf måste Öfvertaga anordnandet af den eller de åtgärder, hvilka för målets vinnande kunde synas erforderliga.
För en mängd smärre förbrytelser hade mot slutet af 1600-talet fängelse stadgats såsom straff vare sig omedelbart eller såsom förvandling af böter. Uppsatte sig någon tjänare eller tjänarinna med van-vördiga ord eller hotelser emot sin herre eller matmoder eller någon underlydande med oanständiga ord och åthäfvor emot sin tillförordnade förman, bestämde k. br. den 19 dec. 1699, att sådan brottslig skulle plikta med fängelse efter sakens beskaffenhet och med vare sig nio gatulopp eller en månads fängelse vid vatten och bröd, därest han äfven slagit husbondefolket. Om någon af ridderskapet och adeln eller af krigsbefälet med dess vederlikar inläte sig med hvarandra i duell, utfordrade hvarandra eller förolämpade den ene den andre med skymfiiga och okvädinsord, bestämde 1682 och 1695 års duellplakat, att sådant skulle straffas med förlust af tjänst, två års fängelse uppå konungens slott och hus och 2,000 dir smts böter eller, om någon tjänst icke innehades, med tre års fängelse och 3,000 dlrs böter. Om skänkning eller, förtäring ägde rum å »wijnkällare, öhl- och brännewijns-krogar» frän
kl. 7 om aftonen före sön- och högtidsdagar till kl. 4 på sön- och hög-tids-aftnar i städer eller å landet, beläde stadgan angående sabbatsbrott den 17 okt. 1687 sådan förseelse med 40 marker smts plikt eller 8 dagars fängelse vid vatten och bröd — hvilket senare straff bestämdes genom k. brefvet den 8 sept. 1690 jämväl för studenter vid Uppsala akademi, de där från medio augusti till medium april sedan klockan nio och på den öfriga tiden sedan kl. tio funnos på gator, källare eller krogar. K. förbudet mot slagsmål i kyrka den 22 dec. 1686 föreskref för dem, som »skuffa, stöta eller knubba hvarannan», 100 dir smts böter, som i brist på tillgång skulle gäldas med vare sig sex gatulopp eller en månads fängelse vid vatten och bröd, för dem som trätte och kifvade i kyrkan, 50 dlrs böter eller tre gatulopp eller fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd, samt för dem, som kommo fulla och druckna i kyrkan och där gjorde oljud och förargelse, samma påföljd likasom ock i alla de nämnda fallen efterföljande kyrkoplikt. Genom dessa och andra dylika bestämmelser1 blef det tillgängliga utrymmet i konungens slott och hus ganska starkt anlitadt för hysandet af sådana fångar, som icke kunde anses såsom verkliga missgärningsmän. Hufvud-frågan blef därför just vid denna tid, hvar man skulle göra af dessa senare.
Vid denna frågas besvarande måste rikets ändrade gränsförliållan-den tilldraga sig särskild uppmärksamhet. Genom fredssluten 1660 i Köpenhamn och i Lund 1679 hade Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän blifvit Sveriges gränsprovinser, hvadan där belägna »slott och hus» tillvunnit sig en så mycket större betydelse, som man ju förstod,
1 Se k. br. den 16 hov. 1699 om straff för frånträdd bekännelse om begånget lägersmål, kyrkoordningen 1686 om plikt för lönskaläge, dnellplakatet den 22 aug. 1682, § 9, om påföljd för hemlig ärekränkning o. s. v. Jfr Hagströmer anf. st. sid. lin.
Wieselgr en, Sveriges fängelser och fångvård. 10
Källa: Project Runeberg ·