Sida 155
III.
dömda soldater. Ar 1683 uppgår fängantalet därstädes till 15 man: Vilhelm och Jakob Merser, Knochenhauer och 12 soldater, för hvilka underhållskostnaden upptages till 178 dir smt; år 1684 i januari är, enligt en »opsats pa de arrestanter eller fångar, som äro hitskickade att träla vid fästningsarbetet», deras antal 10, i juli 15, högsta siffran för året. Alla äro f. d. soldater; deras underhåll beräknades till 16 dir i månaden, således i det närmaste de 200 dir, som staten upptog, under det samma post å Nya Alfsborg för året uppgick till blott 60 dir och å Bohus till 118 dir.
Två iakttagelser falla lätt i ögonen: den ena, att de arbeten, hvilka kräfdes för Marstrands fästnings iståndsättande och förstärkande och för hvilkas utförande billiga arbetskrafter voro af nöden, föranledde, att denna plats i främsta rummet blef försändningsort, för arbetsdömda fångar; den andra, att fångpersonalen till största antalet rekryterades ur arméen, hvars rekrytering med arbetslösa och landstrykande lättingar tydligen ökade den förbindelse emellan värfvad här och fång-personal, som i allmänhet och öfverallt kunnat iakttagas. Bland de år 1684 ditdömda soldaterna har Sven Andersson Orädd »för åtskilliga excessers och missgärningars skull» dömts från lifvet men af konungen blifvit benådad, dock så att han »för sådan sine brott, sig själf till välförtjänt straff samt androm till varnagel, skulle slås i halsjärn med klocka öfver hufvudet och sedan sändas genom landsgevaldigeren till Marstrand, därest i all sin lifstid att arbeta». Ryttaren Sven Svart har försålt sin mundering och sedan rymt; lifdömd, blir äfven han benådad med arbete i Marstrand, dock slipper han med tre år.1 Soldaten Anders Quist har rymt och begått äfven andra öfverträdelser; han får därför lifstidsarbete; styckjunkaren Fredrik Funk får lika dom, därför att han sålt kronans krut och kulor. Ar 1687 har fångantalet stigit
till 47—50 man, af hvilka alla äro soldater utom tre: guldsmeden
Alberti från Stockholm, borgaren Mårten Nilsson från Västerås, dömd för våld och misshandel till 7 gatulopp i sistsagda stad och sedan fyra års arbete i halsjärn i Marstrand, samt gårdsfogden på Städholm Anders Björk, hvilken, såsom det heter i hans dom, »om Guds hus, vår rätta religion och om Herrens högvördiga nattvard föraktligt och kätterskt tal fört samt H. K. Maj:ts höga person och höglofliga regemente med
lasteliga ord angripit, såsom ock några hederliga män af prästerskapet
förklenligen rört», därför han dömts till döden, ehuru han förskonats med att först blifva slagen uti vanligt halsjärn med klocka, sedan af bödeln vid kåken hudstrykas, första gången i Västerås, sedan i Köping och sist i Arboga, därefter han strax borde föras till Marstrand att där hela sin lifstid plikta med arbete; »och sådant med rätta». Ar 1688 utgör kostnaden för fångunderhållet ä Nya-Älfsborg 56 dir, å Bohus 188 dir och å Marstrand 1,358 dir smt; fångarne i Marstrand uppgå under året till 67 man, alla f. d. soldater, utom de tre nämnda, två bönder, tre bonddrängar och en dräng från Nora bergslag. Högsta
1 Sven Svart har med sig till fästningen en liten son oin tre år, hvars moder dött; Fröhlich väcker förslag hos K. Maj:t om barnets intagande i Göteborgs hospital, enär det ej borde stanna i fästningen.
Källa: Project Runeberg ·