Sida 158
III.
Ingenting synes oss här angifva något langarne palagdt arbete af särskildt betungande slag. Att godtgörelsen för deras arbete är ringare än de fria arbetarnes och soldaternas kan ju omöjligen förundra. Jämlikt k. brefvet den 8 okt. 1700 skulle fästningsfångar dagligen erhålla 2 öre smt, men då de voro med arbete sysselsatta 4 öre, hvaraf doek ett öre borde innehållas till deras beklädnad. Sjuka och arbetslösa skulle utom de 2 örena erhålla V2 öre till beklädnadshjälp. De få således någon godtgörelse för det arbete de göra, och de användas vid alldeles samma arbeten som de fria arbetarne. Den fasa, »marstrands-arbetet» väckt, torde därför bäst förklaras däraf, att fångarne förrättade detsamma »i järn», det vill säga iförda sitt halsjärn, sin black, sina tunga fjättrar, för att, såsom orden i den tidens handlingar ofta möta, fångne att gå, träla och arbeta, »condemnerade till schlaverij». Och dessa järn, hvilkas praktiska syfte var att förhindra fångarnes undvikande, pålades dem icke först där. Af k. brefvet den 25 april 1692 till öfver-ståthållaren i Stockholm framgår, att redan då »delinkventer af gardet» vid afsändandet till Marstrand kröntes med järnkronor.1 Sedan blef, med anledning däraf att en förbrytare, som dömts till gatulopp och tre års fängelse i Marstrand, under vägen dit förts ofängslad och därför ock rymt från de bönder, som haft honom under förvar, genom k. brefvet den 26 nov. 1696 föreskrifvet, att arrestanter alltid skulle föras i järn. Vanligast torde dessa järn då hafva utgjorts af handbojor och kring benen fastade ringar, hvilka sinsemellan förenades af en kedja eller järnstång; i fråga om farligare förbrytare anlitades järnkronor, hvarmed menades ringar af järn, hopsmidda kring halsen eller medjan, samt armarna och benen, med kedjor från halsringen till hand-ledsringarna och bukgjorden samt ifrån denna senare till fotringarna, hvarjämte bägge fotringarna voro sinsemellan sammanlänkade.2 Lätt inses, hvilken fruktansvärd tortyr det innebar att, på detta sätt fjättrad, på skakande åkdon under dagar och veckor föras genom landet; huden afskafdes, sår uppstodo, kroppen sammantrycktes under järnbeklädnadens tyngd, och ur stånd att röra sig eller ömsa kläder måste fången jämväl hemfalla åt den största osnygghet. Hans färd gick från läns-fängelset till den tingsplats, där han skulle utstå sitt kroppsstraff, och sedan genom län efter län, från gård till gård;3 öfverallt måste han 1 2
1 I det k. brefvet föreskrefs, att omkostnaden härför skulle utgå af det på slotts-staten uppförda anslaget till fångtraktamente. — Riksarkivet.
2 Se k. bef. i Stockholms län d. 15 febr. 1815 afgifna und. utlåtande beträffande ifrågasatta nya fängsel. — Riksarkivet.
s Vi anföra för åskådlighetens skull följande d. 11 okt. 1688 af k. bef. i Linköping utfärdade förpassning: »Såsom trenne missgärningsmän, Lars Persson i Börringe och soldaterna Anders Persson och Anders Jonsson uti Elfvestads socken och Bobergs härad iiro uti den k. Göta hofrätt dömda att straffas med några gånger gatulopp och sedan i all sin tid arbeta i halsjärn uppå Marstrand och nu d. 12 okt. skola stå sitt straff med gatulopp vid tingsplatsen Lönsås och sedan därifrån afföras åt V adstena och vägen nederåt till Marstrand; alltså anbefalles kronones läns- och fjärdingsman här i Östergötland att de låta dem bekomma till fri skjuts en tvåbetsvagn samt hus-manskost eller nödtorftigt lifsuppehälle, hafvandes noga vakt uppå dem under vägen, att de icke förkomma, och tage i Vadstena ett riktigt kvittens uppå dem.» — Med smärre skiftningar lyda förpassningarna vanligen på detta vis, stundom dock med särskildt förstånd i gande för länsmännen under vägen att anordna landsgevaldigern till bistånd
Källa: Project Runeberg ·