Sida 165
III.
af allehanda brisillieträ, som till färgestofter brukades, börandes arbetet af dem, som öfver rasphuset hade inseende, för enhvar sä proportioneras, som dess brott förtjänade samt dess ålder och krafter kunde tåla; dels ock: att ett spinnehus sammaledes nu i förstone skulle uti barn- och tukthusbyggningarna inrättas, »till dess Vi framdeles, vid verkets tilltagande, andra rum därtill i nåder utseendes varda»; och »skulle däruti allehanda vanartiga, föra och starka kvinnspersoner under en tjänlig-uppsikt tillhållas att dagligen göra sitt vissa arbete med lins beredande,
häcklande och spinnande, lämpadt efter hvars och ens ålder och krafter samt begångna förbrytelser.»
Hvad som härvid först torde falla oss i ögonen är konungens bestämmande, att den nya anstalten skulle inrättas till en början uti »barn- och tukthusbyggningarna». Häraf framgår otvetydigt, att han med tukthusets öfverflyttande 1692 ä stadens stat icke synes hafva erkänt någon barnhusets, af regeringen oberoende rätt till den donerade jorden med därå uppförda byggnader å S:ta Klaras gärde. Han anser tydligen tvärtom, att kronan ännu alltjämt, så länge och i den mån sådant honom nödigt syntes, ägde att däröfver förfoga, sä snart blott de förhållanden, hvilka från början framkallade donationen, å nyo påkallade någon åtgärd. Man torde kunna med skäl ifrågasätta öfverensstämmelsen mellan 1692 års och 1698 års beslut; hvarken det ena eller det andra af dem stöder sig dock på någon rättslig utredning, utan de hvila båda pä den enväldige konungens beslut.
För öfrigt iakttaga vi, att den nya anstaltens plan i grunden är alldeles enahanda med den äldres. Då de nu, åtminstone till någon tid, skulle finnas på samma plats, ja, till och med i samma byggnader, skulle man väl kunna med skäl fråga, hvartill hela den nya anordningen egentligen skulle tjäna. »Rasp- och spinnhuset» är ju blott ett annat namn på det gamla tukthuset ; hvarför då icke inskränka sin åtgärd till en bestämmelse om tukthusets utvidgning?
Orsaken härtill torde vara att söka hufvudsakligen å det ekonomiska området. Långt ifrån att tukthuset, såsom från början afsetts, blifvit någon inkomstkälla för barnhuset, hade det blifvit dess »olycka», hvadan regeringen nyss förut måst öfverflytta kostnaden därför å staden, som i sin ordning, på sätt vi här ofvan visat, sökt vinna något vederlag därför I
genom rätt att använda fångarne för gatornas renhållning. Efter de manliga förbrytarnes öfversändande till fästningarna blef, alldeles naturligt och dessutom i enlighet med 1693 års k. bref, tukthuset ett fängelse blott för kvinnor; det är detta, som gör, att i politikollegiets ofvan anförda förslag ingenting nämnes om manliga fångar. I rasp- och spinnhuset skulle däremot intagas både män och kvinnor. Det gällde därför att anordna denna nya anstalt så, att den kunde bära sig själf genom däruti intagna personers arbete; och för att vinna detta syfte behöfdes privilegier eller förmåner, hvilka man dock icke fann något skäl att numera tilldela tukthuset. Detta borde således hållas utanför rasp- och spinnhuset, äfven om de två anstalterna för längre eller kortare tid skulle hvsas under samma tak.
I andra punkten af rasp- och spinnhusförordningen d. 21 okt. 1698 utlofvades ock såsom dylik förmån införselförbud för alla sådana raspade
Källa: Project Runeberg ·