Sida 173
III.
stämdes ock för hjonen, två tillsammans, en madrass och en dyna af buldan samt ett dubbelt västgötatäcke.1
Det lärer icke undfalla någon, i huru hög grad grunddragen för detta nya rasp- och spinnhus öfverensstämma med det äldre tukthusets, sådana de uppdragits i 1622 års tukthusordning. De tiggande och vanartiga barnen, det olydiga tjänstfolket, de liderliga kvinnorna, lättingarne, lösdrifvarne och de för smärre förbrytelser till arbete dömda — vi möta dem här allesamman. Så föga hade under dessa hundra år begreppet om livad verklig fångvård kräfde vunnit utveckling. Den nya inrättningen å Långholmen 1724 är, äfven den, en förenad barnuppfostrings-, tvångsarbets- och straffanstalt. Hvad barnuppfostringen angår, vann dock detta syfte aldrig här någon utveckling, tvifvelsutan därför att det ju i den äldre anstalten blifvit hufvudsak. Men om än, såsom vi ofvan anfört, instruktionen antyder en skillnad »i särskilda våningar och rum» mellan tvångsarbets- och straffanstalten, förblef dock uppfattningen af inrättningens uppgift under lång tid alltför sväfvande, för att det här-uti inneburna löftet skulle kunnat inlösas. Och egendomligt nog — ehuru »de lytte, bräcklige och uråldrige» icke ur den allmänna stadgan medfölja till rasp- och spinnhusförordningen, ersättes detta utelämnade fattigvårdssyfte af den bestämmelse i instruktionens 7:e punkt, däruti det heter, att om änkor, hustrur eller pigor frivilligt skulle vilja här arbeta, borde detta dem ej förvägras utan ackord göras. Man tänkte sig således jämte de hitdömda något antal frivilliga arbeterskor, hvilka förmodligen af sin fattigdom skulle föranledas att här söka sin arbetsförtjänst. Det ligger häri en viss motsvarighet till 1668 års planer på handtverkshus såsom annex till de då föreskrifna barn- och tukthusen.
Med 1724 års rasp- och spinnhus hafva vi emellertid fått se sista länken fogad till denna tids fängelsetyper. Fästnings fängelset har anordnats för de till arbete dömda eller därmed benådade gröfre manliga förbrytarne. Tukthuset har tagits i alltmera uteslutande användning för med de förre likställda kvinnliga förbrytare, således för sådana, som genom dom eller i följd af benådning i stället för kroppsstraff ålagts arbete. Rasp- och spinnhuset afses dels för män, livilka för mindre förbrytelser ålagts arbete, dels ock för kvinnor i samma ställning, samt dessutom för både manliga och kvinnliga lösdrifvare. Smedjegårds-
häktet i Stockholm samt länshäktena i landsorten likasom ock fängelserummen i Stockholms slott, stads- och häradshäktena rundt om i riket äro hufvudsakligen afsedda för förvaring af rannsakningsfångar, men länshäktena anlitas jämväl dels för straffångar, i den mån lagskipningen jämte eller i stället för kroppsstraffen använder fängelsestraff på kortare tid, dels ock för bötesfångar, hvilka i brist på tillgång underkastas för-vandlingsstraff, och slutligen äfven för lösdrifvare. Såsom en följd af alltmera stadgade administrativa förhållanden återgår i allmänhet härads-häktet till sin första uppgift att vara endast rannsakningsfängelse och
1 Scliulzenheim, Om den offentliga vården i hänseende till folkets seder och hälsa ete. Vetenskapsakademiens Handl. 1799, b. XIII, s. 107. Ännu 1746, d. 25 nov., uppgifva föreståndarne utöfver spinnmästaren, gesällen och vaktmästaren blott »trenne pigor» såsom vid inrättningen anställda. — Sekreta handels- och manuf.-deputationens handl. Riksark.
Wies el g ren, Sveriges fängelser och fångvård.
11
Källa: Project Runeberg ·