Sida 184
III.
Ej sällan, såsom vi redan i det föregående anmärkt, möter talet om de öfverfyllda fängelserna. Man frågar sig hvad det talet, öfver-fördt i siffror, skulle kunna gälla. Från spridda år och spridda håll finnas nog uppgifter, men någon sammanförd statistik för hela riket finnes ej. Yi hafva dock funnit de antagligen i något sammanhang med riksens ständers skrifvelse d. 14 dec. 1747 — därom vidare längre fram — i dec. månad följande året i rikets fängelser inneslutna fångarne förtecknade, icke systematiskt, icke så att ej misstag, ofullständigheter och inkonsekvenser därvid göra sig märkbara; men då någon ledning i alla fall gifves åt bemödandet att vinna upplysning om landets dåvarande fångnumerär, meddela vi å nästa sida en sammanställning af nämnda uppgifter, därtill vi jämväl foga åtskilliga andra från åren 1751, 1761, 1771 och 1772, dem vi sammanfört ur landshöfdingarnes till justitiekanslern månadsvis insända fånglistor. Då dessa numera äro mycket defekta, hafva vi måst inskränka oss till att återgifva siffrorna för någon månad, därför listorna i allmänhet funnits kvar. Sagda månad är för åren 1751 och 1761 okt.; där annan månads uppgift anlitats, varder sådant anmärkt.
A ett vid 1748 års förteckning liggande papper hafva vi funnit en anteckning, som angifver sammanlagda fångsiffran för sagda tidpunkt vara 1,033. Skulle denna summering möjligen vara gjord af någon, som, bättre än nu kan ske, vetat bedöma, hur uppgifterna i hvart sär-skildt fall borde fattas? Vi kunna ej afgöra det. Med ett visst misstroende ser man t. ex. siffrorna för Jönköpings- och Lidköpings-fängel-serna; man är mer böjd att uppfatta dem såsom angifvande fångpersonalen för hela året än för blott dettas sista månad. Hvad angår uppgifterna för de sedermera anförda åren, gälla de uteslutande rannsak-ningsfångar, undantagandes en del af de för Karlsten och Bohus anförda talen. Att dock fångsiffrorna äfven å endast rannsakningsfångar stundom kunna stiga ganska högt, inser man lätt vid iakttagandet af dels de många år, som kunna förflyta, innan ett mål blifvit slutligen afgjordt, dels de stora flockar, som pä en gång kunna varda i häkte inmanade. Af de 38 fångarne i Kristianstads fästning i okt. 1751 voro 27 bönder, som anklagats för det de utgifvit oloflig budkafle, samt en student och en volontär, som åtalats för delaktighet i sagda åtgärd. Utan tvifvel finnas ock bland dessa rannsakningsfångar åtskilliga, som i själfva verket icke mera äro det utan i fängelset aftjäna ådömda fängelsestraff. Om en af de två fångarne i Uppsala slott okt. 1751 finnes uppgifvet, att hon, en gift kvinna, född von Ackern, undergår 6 månaders fängelse; och bland de 50 fångar, som samtidigt sitta i Helsingfors kronohäkte och af hvilka 40 dömts att där för lifstid eller i vissa år undergå allmänt arbete, finnas två, om hvilka anteckningarna röja en egendomlig ovisshet. »Denne», heter det om den ene, »är väl dömd, men af domen ingen del blifvit lämnad»; och om den andre säges, att han »är af ingen rätt, som vitterligit är, dömd, men undergåt någon ransakning och ej än bekommit någon dom.» Bland rannsaknings-fångarne ser man ock i många fall inberäknade personer, som upptagits blott för lösdrifveri.
Då uppgifterna om de i fängelserna under Svea hofrätts jurisdiktion i dec.. 1748 förvarade fångarne jämförelsevis äro mera fullständiga.
Källa: Project Runeberg ·