Read Runeberg

Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria

Originalsida 192
Originalsida 192
Originalsida 192
Originalsida 193
192–193

Sida 192

III.

180

men dessa merendels för så svåra brott »att de måst med dubbla block slutas», hvadan hvarken någon betydande nytta kunde åstadkommas genom länsfångarnes hållande till arbete eller lämpligt vore att därom något visst stadga. Men han ville dock, såsom tillförne skett, där så tillfälle yppades, använda dem i slottsträdgården eller vid annat arbete. Landshöfdingen von Hauswolff i Falun utlåter sig den 15 febr. s. å., att fängelserummen därstädes voro både få och små och folket endast vant vid grofarbete, vid hemmansbruk och hussysslor, hvadan de ej kunde hållas till arbete på annat sätt, än att de öfverlämnades till enskilda arbetens förrättande. Detta, säger han, hade skett och skulle ske i fråga om manliga fångar; kvinnfolken skulle däremot få arbeta med spånad, sedan något rum för dem åstadkommits.

Landshöfdingen i Malmö, baron Staél von Holstein, som förra gången funnit fångarbetet möjligt i Malmö slott, ehuru ej i Landskrona, föreslår nu tillbyggnad af stockhuset i sistnämnda fästning, hvarigenom trängseln därstädes kunde aflägsnas och fångarnes arbete med invändiga sysslor för publik eller privat räkning möjliggöras.1 Från von Kaul-bars i Göteborg svaras, att i länets fästningar, Älfsborgs, Marstrands, Bohus, utom Göteborgs med skansarna Kronan och Lejonet, aldrig saknats arbete annat än under svåraste vintertiden; men kunde fångarne utarrenderas till privata entreprenörer mot dagspenning, ansåge han nog möjligt, att därigenom kunde ske besparing. Landshöfdingen Huminel-hjelm i Halmstad svarar, att som fångehusen i städerna och på landet voro af den beskaffenhet, att intet arbete i dem kunde förrättas, och jämväl sällan hände, att någon där i häkte hölls utan på kort tid, medan rannsakning påstode, och de efter ågången dom vid underrätterna antingen lösgåfvos eller afstraffades, eller ock, när de sakfälldes för sådana mål, som underställdes öfverrätterna, blefvo försända till Var-bergs fästning; så ock då de, för hvilka borgen ej finge tagas, ej heller fingo släppas ur kronans häkten, kunde han icke finna, det någon inrättning att hålla fångar till arbete kunde i länet göras annorstädes än i Varbergs fästning, hvarest gröfre yllespånad kunde efter berlinska inrättningar verkställas, så väl af dem, som på någon tid under doms afbidande där i häkte höllos, så ock af de dit dömda arbetsfångar, när dessa senare till rumarbeten eller handräckningar ej omträngdes eller kunde nyttjas. Han föreslog därför, att manufakturkontoret måtte anbefallas att till Varberg sända spinnrockar och hasplar samt antingen en eller två i spånad förfarna arrestanter eller ock någon undervisare i rätta spinningssättet, hvarjämte ull borde från någon fabrikör dit-levereras.

o

Hofrätten i Abo afgaf den 1 ö febr. 1757 ett af styrkande utlåtande. Det vore ej rådligt att utsläppa fångar till privata personer, då uppsikt å fångarne ej kunde hållas och den enskilde ej kunde härför åtaga sig risken. Annat publikt arbete funnes icke än fästningsarbetet i

1 I sin skrifvelse af d. 12 maj 1758 har Stael von Holstein iinnn ett förslag att göra för minskning i fångkostnaden. Han hemställer nämligen, att fångarne ej vidare måtte forslas »i bespänd vagn» utan hållas att gå till fots, hvilket så mycket hellre borde ske. som soldater, då de kommenderas, ej köras utan få gå.

Källa: Project Runeberg ·