Sida 195
III.
heten af att någon utväg öppnades i fråga om försändandet af sådana från regementena afgående personer, kvilka voro kända för mindre vanart, än att de kunde dömas till fästningsarbete. Det föreslås, att de måtte sändas till grufvor eller att på lämpliga ställen måtte inrättas kvarnar, där de kunde hållas till arbete.1 Kungl. Maj:t öfverlämnar frågan till Stockholms magistrat, som borde öfverväga, hvilken åtgärd kunde böra företagas. Innan ännu någon följd häraf försports, inkommer gardesgeneralkrigsrätten den 5 mars 1741 till regeringen med ny förfrågan, huruvida ej i hufvudstaden skulle kunna anordnas något arbete, vid hvilket vanartiga och odygdiga manspersoner kunde undergå sitt straff och således ej beköfva ens för någon tid försändas till fästningsarbete i Marstrand, Kalmar eller Kristianstad, därefter deras förbättring ej vore att vänta. Krigsrätten föreställde sig, att vid det nya slottets byggande särskildt groft arbete å viss plats kunde lämnas dem. Därigenom skulle ock kunna motarbetas ostraffade men liderliga gemene soldaters kringstrykande i staden och å landet, där de stulo och gjorde ofog. Huru nödvändigt det vore, att något gjordes, styrker krigsrätten med att omförmäla, hurusom under föregående året trenne soldater vid regementet »gått i tjänst hos rackaren, för hvilket de strax därpå framför vaktparaderna blifvit af profossen sparkade och ifrån regementet körda», och huruledes detta året, sedan en soldat skurit ihjäl en hund, därför han bortkörts, strax därpå en annan gjort detsamma på ett än gröfre sätt — allt för att bli krigstjänsten kvitt. De borde, anser krigsrätten, sättas i ett tillstånd, som vore svårare än krigstjänsten, dock ej så svårt eller nesligt, som för grofva missgärningar ådömdes — till exempel »en kvarn af ett eller flera par stenar, som af slika personer dragas kunde, å hvilken enhvar mot tull finge mala».
Detta förslag öfverlämnades till hofkommissionen, som först den 20 aug. 1746 afgaf sitt äskade yttrande rörande dylika personers användning vid slottsbyggnaden. Yttrandet blef afstyrkande, då sådana arbetare fordrade bevakning, som blefve dyr, och ej alltid sysselsättning kunde dem beredas. Äfven lagkommissionens yttrande infordrades. Den fann mycket lämpligt, att en sådan straffgrad anordnades, men därtill fordrades medel; och då kommissionen ej härför visste någon utväg, kunde den heller icke utlåta sig om själfva sättet för sådant arbetes inrättande. Men då brottsliga funnos, hvilka ej i grunden voro så fördärfvade, att de behöfde instickas i fästningar, föreslog kommissionen, om de ej kunde sändas till Öster- eller Västerbotten för att upptaga ödemarken.
Häröfver infordrades yttrande af länsstyrelsen i Västerbotten. Det afgafs den 24 sept. 1746 och var alldeles afstyrkande, enär förslaget vore omöjligt att utan stora kostnader utföra.
Vid slutlig pröfning af ärendet den 16 juli 1746, således redan förrän svaret från Västerbotten anländt, finner K. Maj:t nödigt, att en inrättning ordnas för sådana, som ej behöfva för groft brott sändas till någon fästning, ej minst därför att i en så folkrik stad som Stockholm »någon uppenbar och daglig varning för liderliga och till laster
1 Rådhusarkivet, reg. 1737.
Källa: Project Runeberg ·