Sida 208
III.
17 är, samt änkorna Bobergs Anna Jönsdotter och Göks Brita Olofs-dotter, hvar något mer än 50 år gammal, blifvit af klädda nakna af främmande karlar, hvilket alltid med fog räknas ibland plågor för kvinnor, som ej vant sig att för andras ögon blotta sina kroppar; och är därjämte en af de således afklädda vorden lämnad i ett lider något in på natten och i en årstid, då natten redan blifvit mera kall på den orten.»
Slutligen hade ock ett femte pinosätt användts genom att icke lämna dem »underhålls- och fångemedeln», förrän de hade erkänt, hvad dem frågats. Änkan Göks Brita Olofsdotter, som ej härtill låtit förmå sig förrän sista tingsdagen, och hennes ena dotter, hustrun Skrifvar Brita Eriksdotter, som var hafvande, hade ej undfått något underhåll, förrän efter tingets slut, då de införpassats till länsfängelset i Falun.
Verkningarna af detta torterande voro förskräckliga. En af de sålunda pinade var nära döden, andra lågo sjuka flera veckor; för änkan Back Karin Larsdotter förtecknas skador »i händer, armar, axlar, rygg, länder, lår och ben». Pigan Back Anna Eriksdotter, ehuru ej pinad, blef genom skrämsel »till sina sinnen skadad och bragt till ständigt varande svårmod». Göks Brita hade, enligt provinsialläkaren Kal meters intyg, blifvit alldeles stel i vänstra armen, fingrarna kunde ej röras utan vissnade, handlederna voro hudlösa, hon kunde ej sofva.1 Det var om dessa skändligheter fröken Catharina Charlotta Taube under ett besök i Falun hörde berättas, och om hvilkas beifrande hon efter sitt giftermål med öfverstelöjtnanten grefve Pontus De la Gardie drog försorg. Straffen för domaren och länsmannen visa dock, att om än tortyren i denna rannsakning efter allmänna uppfattningen drifvits för långt, själfva användandet däraf icke ansågs så synnerligen anmärkningsvärde Notarien Eckman fick lejd att fly ur fäderneslandet — hvilket han redan gjort — eller 21 dagars fängelse vid vatten och bröd, länsmannen älades sistsagda straff i 14 dagar. Fogden undslapp allt ansvar, likaså den ordinarie domaren, som dock låtit Eckman sköta domaresysslan, sedan hans förordnande redan tilländagått.
Ett annat fall, som, bland de antagligen många, hvilka glömts, blifvit för eftervärlden kunnigt, förskrifver sig från Småland, där tolf år senare en för delaktighet i tjufnadsbrott oskyldigt anklagad bonde befinnes hafva blifvit pinad för att förmås till bekännelse. Den 14 jan. 1774 hålles nämligen urtima ting i Sunnerbo härad af härads-höfdingen David Lillienberg, efter Göta hofrätts förordnande, i anledning af hos justitiekanslern Lilliestråle af åbon Sven Bengtsson i Pres-torp anförda klagomål: att häradshöfdingen Jochim Wetterberg vid 1769 år sommarting med Västbo härad låtit honom i handklofvar uppsträckas på en vägg, som det sedermera utröntes, omkring tre timmar, »utan att han med fotterna räckt golfvet mer än med en tå tillika» för att förmås på sig bekänna delaktighet i den inbrottsstöld, rannsakningsfången Johannes Svensson berättat sig och Sven Bengtsson hafva vårfrutiden 1769 föröfvat hos änkan Elin Larsdotter i Smea Dommarvd, till värde af 93 daler 10 öre smt; därifrån Sven Bengtsson sedermera blifvit af rätten frikänd.
1 Se vidare Wieselgren. De la Gardieska arkivet IX, 174 f.
Källa: Project Runeberg ·