Sida 227
III.
past kan bevaka flera än de 12 fångar från Marstrand och de 3 från länen han redan har. I anledning häraf bestämmer regeringen den 16 febr. 1731 att 50 man från Marstrand skulle försändas till Kalmar och 20 till Bohus.
Det vill nästan synas, som om beslutet af den 5 febr. 1730 icke blifvit utfördt. Åtminstone utlåter sig krigskollegium först den 13 okt 1730, i anledning af en skrifvelse i ärendet den 7 förutgående sept. från J. J. Ehrensvärd, att fästningsverken å Karlsten då voro färdiga, hvadan ej mer än 14 fångar behöfdes kvar dels för artillerismedjan, dels ock för annat förefallande arbete, i följd hvaraf kollegiet föresloge, att 20 man kunde förläggas å Bohus och 30 i Kalmar men de öfriga, som begått svårare missgärningar, behållas kvar. Af särskildt intresse är att se förfarandet vid dylika större fångförflyttningar under ifrågavarande tid. Ett kommando af Marstrands garnison skulle beledsaga fångarne till Bohus. Där skulle garnisonsregementet i Göteborg taga emot dem och föra det antal af dem, som skulle vidare, till nästa kompani i Älfsborgs län, hvarifrån de sedan borde befordras genom regementet in uti Jönköpings län och vidare genom de småländska regementena till Kalmar.
Att förflyttningen denna gång verkligen blef af inhämtas af krigskollegiets skrifvelse till regeringen i anledning af statskommissionens fråga den 11 jan. 1733, huruvida i Marstrand funnes arbete för fångarne, hvilka i annat fall ej borde ditsändas. Kollegiet upplyser då, att sedan 50 fångar blifvit transporterade till Kalmar och af de öfriga en del till Bohus och Nya Älfsborg, allenast 27 fångar voro kvar i Marstrand, hvilka väl behöfdes därstädes, »helst sådana delinkventer ej dädanefter ditdömdes utan till Kalmar och flera orter, där fästningsarbete förefölle.» Detta senare yttrande synes antyda, att åtgärd följt i anledning af kollegiets hemställan den 30 okt. 1730, det vederbörande rätter skulle tillsägas i sina domar förvisa blott de svåraste förbrytarne till Marstrand men öfriga till andra håll.
Beslutet att göra Kalmar till en hufvudort för fästningsfångarne vidhölls rätt länge. Vi hafva i krigsarkivet anträffat en af Alex. Norden-anckar undertecknad odaterad1 grundritning och profil öfver arrestantrummen i Kalmar fästning, hvars »explication» lyder som följer: »1. Uti fångehvalfvet vid Vestre port kan dubble lafvar tillökas ännu 15 alnar, då 30 man rymmas: trekantiga rummet är för 2 å 3 man (ligger »under cavailleren vid Vestre port».) 2. Hvalfvet vid sjöporten kan med dubble lafvar apteras, då 40—50 man däri rymmas. 3. Uti fångestenhuset på slottet och de 4 hvälfde rummen kan någre 30 fångar rymmas, när nödige lafvar blifva tillökte. Rummet n:r 5 är intet hvälfdt, som synes af profilen, det nyttjas af fångevaktaren; däri kunna rymmas 30 kvinnfolkfångar. — Dessutom äro 3 kamrar på slottet; i livar-dera kan rymmas 10—12 man, när nödiga lafvar insättas; men den ena kan om vintern ej bebos för köld.» — Planen går ut på ett fång-
1 Nordenanckar, förut Corvin, adlades 1772 och erhöll afsked 1786; emellan sagda år bör handlingens tillkomst ligga. Sannolikt bör den datera sig från 1780, då redogörelse för fängelseutrymmet från flera andra fästningar infordrades.
Källa: Project Runeberg ·