Sida 232
III.
K. Maj:t att, om än flera vederbörande ännu icke inkommit med sina yttranden däröfver, detta oaktadt till pröfning företaga Wolffradts ansökan, då ju författningarna i ärendet borde lämpas till hvarje ort och Ålfsborgs fästning erbjöde tillfälle att hålla fångarne under säkert förvar. Dock ansåge han, att de fångar, som ditflyttades, icke borde vara lifstidsfångar.
Krigskollegium inhämtar och öfverlämnar till regeringen öfriga fästningskommendanters yttranden häröfver. Öfverste Strussenfelt i Landskrona svarar, att där funnos 59 fångar, men alla omistliga för då pågående arbeten vid fästningsbyggningen; major Queckfeldt i Kalmar har blott 16 fångar, alla odugliga till arbete utom 6, hvaraf 5 användas vid tyggårdsarbetet och 1 vid magasinet; landshöfdingen i Göteborg, grefve Taube upplyser, att vid Bohus funnes blott 8 fångar, däraf två ofärdiga, två snart fria och de Öfriga behöfliga för renhållning och handtlang-ning; ej heller från någon af länets öfriga fästningar funnes någon att skicka. Att några på behaglig tid dömda fångar, om sådana kunnat anlitas, icke för tillfället funnos i Karlskrona ankarsmedja kunde samtidigt inhämtas af en skrifvelse från landshöfdingen därstädes, grefve Strömfelt. Inga dylika funnos för tillfället heller på Sveaborg. Så vidt vi kunnat finna, vann v. Wolffradts nog egendomliga förslag ingen verkställighet.
Åtminstone torde det varit honom omöjligt att med fästningens egen fångpersonal något åstadkomma. I beskrifningen öfver 1763 års fortifikationsarbeten läses följande: »Af arrestanter, som blifvit anslagna till 2 dir smt, har ingen tillgång gifvits; de få, som här finnas, äro af ålder oclf svaghet alldeles oskickliga till arbete. En utlefvad gammal arrestant, som varit smed och har här på fästningen en liten verkstad för sig inrättat, är den endaste, af hvilken man sig till pickors hvässande och stålsättning jämte annat smide betjänt med tillhjälp af det kommenderade manskapet.» I arbetsrelationerna för följande åren omtalas någon gång, t. ex. 1766 och 1769, arrestanternas arbete; men det värderas ej till mer än en obetydlighet, 23 dir det förra och 28 dir det senare året.
Från år 1780 finnas vid arbetsrelationerna från Karlsten, Nya Älfs-borg och Bohus fogade ritningar öfver arrestantlogementerna därsamma-städes. De utgöras å Karlsten af tvenne hvalf, liggande bredvid hvar-andra mellan bastionerna Apollo och Minerva, ungefär 10 alnar i djup, 8x/2 i bredd och högst I6V2 i höjd samt afdelade i två etager. Hvalfvet n:r 1 rymde 28 och hvalfvet n:r 2, ehuru det ej vore i godt stånd, 32 fångar. I det senare felades nämligen trappan upp till öfre etagen, och järngallerna voro bristfälliga. Å Nya Älfsborg voro arrestant-hvalfven tre, belägna på västra sidan om tornet med corps de gardet framför, 4 famnar djupa och 4 famnar breda, ett dystert minne för enhvar, som tagit dem i betraktande. Hvalfvet n:r 1 användes som kvinnfolksarrest med lafvar och britsar för 14 arrestanter; hvalfvet n:r 2 nyttjades till länets fångar, »som sitta under rannsakning och dom», rymde 17; och hvalfvet n:r 3, däruti de till arbete dömda förbrytarne förvarades, ägde plats för 17—18 personer. Det anmärkes å ritningen öfver hvalfven, att det vid gorgen af bastion Hvalfisken kunde inrättas med lafvar och britsar för kvinnfolksarrestanter och inrymma 12 till
Källa: Project Runeberg ·