Sida 234
III.
13 sådana, då hvalfvet n:r 1 kunde användas för länets fångar och de öfriga båda bli lediga för arbetsfångarne, däraf då 35—36 kunde mottagas. — A Bohus fästning förvarades fångarne i ett särskildt »arresthus», deladt i fyra rum: det första, A, för »högvakts corps de garde», det andra, C, benämdt finkan, för sämre fångar, det tredje, D, för kvinnfolk och det fjärde, B, deladt i två afdelningar, för »bättre» fångar. Inalles beräknades 40 fångar kunna i detta hus inrymmas; det var möjligt därigenom att britsarna anordnats i två lag, det ena öfver det andra.
Icke alla blefvo med hvarandra inhysta. Man ser af landshöfdingen v. Kaulbars’ skrifvelse till regeringen den 27 febr. 1760, med anledning af kommendanten, öfverstelöjtnanten v. Grooths bref rörande manufakturi sten Erik Engberg, dömd för del i bergs- och nämndemannen Jöns Magnusson Landbergs upproriska anläggning emot regeringssättet, att de politiska fångarne hade hvar sitt rum; att de särskildt bevakades och ej fingo hållas i fängsligt förvar bland de öfriga arrestanterna, likasom ock att de ej tillätos bruka bläck, penna och papper. Då löjtnanten Gabriel Durietz såsom statsbrottsling 1758 arresterats i Hamburg och sändts till Bohus fästning, skrifver v. Grooth till Kaulbars, att där icke funnes något rum ledigt, utan måste han därför hafva Durietz i sitt eget logement, samt att ingen i Kongälf ville bestå honom med spisning, på grund hvaraf Kaulbars begär hans förflyttning till Varberg, dit han ock kom. Och i anledning af borgmästaren Kiermans försändning till Marstrand förordnar K. Maj:t 1766, att ett bekvämligt och anständigt dock därjämte fullkomligt säkert fängelserum borde honom bestås, hvadan, om de vanligen för statsfångar brukade rummen vore bofälliga, de genast borde repareras. Därunder skulle han fått bo i ett privat hus i staden, det han själf hyrt. Men t. f. landshöfdingen v. Qvillfeldt meddelar regeringen den 5 mars 1766, att »de tvenne arrestrum, som på Karlsten äro för statsfångar», befunnos i brukbart skick. Att likväl förbudet mot bruk af bläck, penna och papper ej strängt handhades synes framgå af ett och annat. Länsstyrelsen i Älfsborgs län inberättar till regeringen den 23 jan. 1767, att en vidlyftig brefväxling sades pågå mellan de fångar, som för delaktighet i upproret i Vedens härad sutto på Marstrand, och deras anförvanter i orten, hvarför landshöfdingen anmodat kommendanten, baron Cederström, att granska fångarnes ankommande och afgående bref. Och då skrifvaren Tallberg 1768 eller 1769 lagsöker fältväbeln Joh. Gyllenschruf för fordran, under det de bägge sitta å Bohus fästning såsom fångar, förundrar sig den senare i sin förklaring däröfver, att, ehuru Tallberg »ej har lof att skrifva eller äga skriftyg», han ändå kan G. »med skrifter importunera».
Med Anders Drake hölls skarpare tillsyn. Kommendanten å Karlsten, grefve Georg Oxenstjerna omtalar i skrifvelse till regeringen den 19 juli 1748, att, ehuru Drake vid ditkomsten noga visiterats, hade han dock »uppå ett sådant ställe, hvarest officeraren honom ej visitera kunnat, haft en liten blyertspenna förgömd», med hvilken han ett bref samt några rader på särskilda två papperslappar författat och dem med lack förseglat; hvilket han äfven på samma fördolda rum haft förvaradt vid visiteringen samt ett »pitzer» af silfver och utanskriften till sin hustru ställt samt brefvet förliden söndag, som var den 17 hujus, uti en skjort-
Källa: Project Runeberg ·