Sida 236
III.
ärm på fint sätt ingömt, då han sedan lintyget sammanvecklat och vid visiteringen, som hölls om morgonen, ifrån sig till vakten levererat samt begärt, att det till en besökare här i staden bäras skulle till rentvättning, då vakthafvande officeraren, fändrik Hästesko, brefvet fann och mig genast tillställde.» Ehuru Oxenstjerna nog litar på sina officerare begär han få, när helst »sådana arga arrestanter, i synnerhet denne och Springer, som brukat förräderi emot riket, visa någon sidvördnad», dem »efter omständigheterna låta afstraffa» — en hemställan, som besvarades med yttrandet, att han väl själf visste, hvad i slikt fall med dem efter vanligheten kunde vara att företaga.1
Äfven Jegerhjelm bedömer Springer på liknande sätt. Han skrifver om honom den 21 juni 1751 till regeringen, att »det är ett i otidig ondska och arghet uppfylldt sinne, hvilket han så väl emot officerarne som den öfriga betjäningen på åtskilligt sätt genom ondt visar»; samt att han »fåfängt varnats, hvadan skälig disciplin torde nödsakas mot hans hårda sinne, som på intet sätt under hela dess arresttid visat något tecken till bättring utan roar sig uti en framhärdande ondska.» Som bekant undkom Springer ur fängelset 1752 genom rymning.
Hrake blef samma år på ansökan af sin hustru förflyttad till Bohus. Därifrån frigafs han genom benådning 1762.
Af intresse med hänsyn till denna tids fångbehandling är ett bref af den 23 juni 1760 från landshöfdingen Gust. Ad. Hjärne till justitie-kanslern von Stockenström, däruti han spörjer, om förre bössespännaren hos H. K. H. kronprinsen, Nils Murbeck, som dömts att undergå en månads fängelse vid vatten och bröd samt sedan för lifstiden å Sveaborgs fästning hållas fängslad och som nu vore insatt »i ett säkert rum», skulle tillåtas om dagen komma ut ur det för honom utsedda arrestrummet och gå omkring inom fästningen eller ständigt sitta innesluten; vidare, om någon finge tala vid honom eller allenast maten inbäras och dörren åter tillslutas; om skiltvakten skulle stå inne i rummet eller utanför dörren; samt slutligen om han finge betjäna sig af bläck och penna. Svaret blifver: att, enligt K. Majrts den 9 juni 1760 gifna förordnande, Murbeck ej borde förvägras att gå omkring inom fästningen, då han sig därom hos kommendanten anmälde, dock att det skedde under så säker bevakning, att han ej måtte få tillfälle att afvika; honom borde »ej heller vara betaget, om någon ville tala vid honom, och att nyttja bläck och penna»; dock borde det förra ske i kommendantens eller någon garnisonsofficerares närvaro, och hvad han skrefve skulle uppvisas för någon af dessa, som hade att tillse det ej något olofligt däri inflöte äfvensom genomse de till honom ankommande bref, innan de honom tillställdes, på det oloflig brefväxling med honom måtte kunna hindras. Skilt-vaktens plats ägde kommendanten själf att bestämma.
Rätten att under fängelsetid någon stund vistas ute var ej ännu allmän utan medgafs i hvarje särskildt fall. Fången Jakob Widberg bönfaller i juni 1730 om något underhåll, som ock beviljas honom; men i hans böneskrift läser man, att han i två år »suttit mellan fyra murar innestängd utan att få gå utur rummet», hvaraf är händt, skrifver
1 Se förfrs Ur Göteborgs häfder, Sthm 1878, s. 224.
Källa: Project Runeberg ·