Sida 13
I.
kneehter», men blott fyra, hvardera tillgodoförda l1/2 daler; och 1592 har deras antal åter nedgått till 4 eller 5, af hvilka den främste namnes stockmester, alla lönade med hvardera 2 daler, under det deras närmaste kamrat i längden »Tomas Djurvachter» hade 4 daler eller dubbelt mer än de förra, som satts att vakta människor. Skiljaktigheten mellan uppgifterna om personalens antal 1590 och 1592 kan dock möjligen förklaras genom mantalsregistret d. 8 dec. sistnämnda året, i hvilket man ser upptagna: »Yachtmester vid fångatornet och vridbron Jöns Andersson och sex andre», samt därefter längre fram: »Stockeknechter 4 st.» Personalen synes nämligen liafva blifvit fördelad till tjänstgöring å olika platser; vaktmästaren och de »sex andra» hafva fått under sin bevakning fångarne i tornet och kamrarne, under det att stockeknechterne fått på sin lott bultekarlarne i smedjan. Härmed behöfva dock icke sammanhänga de af olika förhållanden lätt föranledda skiftningarna i deras aflöning.
I mantalsregistret 1594 läses: »Vachtmestare widh fångethor mittli
på slochtett: 3.--------Stockeknichter 4.» Af bemödandet att bestämma,
hvilket torn, man afsåg, finner man anledning att sluta, det flera fångetorn vid denna tid funnos; och så var verkligen ock händelsen. I bref från Stegeborg d. 23 jan. 1570 hade nämligen Johan III befallt, att alla fångar före konungens hemkomst skulle flyttas från slottet till det gamla Draketornet i S:t Laurentii gränd, hvilket skulle till fängelse inredas.1 Så hade skett; men troligen rymdes de icke ensamt i detta torn, hvadan äfven de öfriga fängelselägenheterna måste bibehållas. Af allt att döma förblef Kärnan eller såsom den numera kallades: »Tre kronor», det egentliga fängelsetornet; och möjligen skulle konung Johans förberörda befallning kunna hafva varit förestafvad af förhållandena under den tillbyggnad af detsamma, hvilken han under förra hälften af 1570-talet lät företaga.
Fångarnes antal har varit, som naturligt är, ganska växlande. De upplysningar vi härom funnit i mantalsregistren från 1591 och 1592 visa mycket små siffror. Under det att en uppgift från april 1584 omtalar, att 15 fångar förvarades »i vaktmästarkammaren och i tornet», finnas i okt. 1591 blott 5, i mars—april 1592 blott 8 »ryska» fångar, en »brefdragare» från Kalmar och dessutom blott tre andra, i juni »een tysker fånge» och i juli blott två; mantalsregistret 1597 upplyser om fångarne i tornet, att därstädes förvarats och bespisats: en i 5 veckor, två i 11, tre i 7, fyra i 6, fem i 5, sex i 2, sju i 3, åtta i 2 och nio i 7 veckor. I oktober sutto därstädes 8 svenska och 9 ryska fångar. År 1600 förtecknas ända till 20 fångar, bland hvilka Brun Jörensson suttit längst eller i 33 veckor, de öfriga olika, från en vecka till 12. I ett annat register från samma år uppräknas först 9 fångar vid namn; därefter följer: »fånger i tornet: 18». I ett register från 1601 finner man däremot först antecknadt: »fånger i tornet: 6»; och sedan under rubriken »fångar» namngifna: »Herr Carl Göstafsson, Herr Jören Posse, Lars Nilsson Höfvidsman, Lars Nilsson kvart., Sven Eriksson, Mats Suart och Andr. Andersson». Att dessa icke förvarats i tornet göres
1 Ferlin, anf. st. 2, 1450.
Källa: Project Runeberg ·