Sida 269
III.
Det är behofvet af det från början jämte spinnhuset tillärnade rasphuset, som alltjämt gör sig gällande och till hvars uppförande spinn-husföreståndarne nu öppna utsikt. 1745 års inkomster hade uppgått till så rundligt belopp att, trots de öfverklagade utgifterna, behållningen till 1746 finnes uppgifven till 31,379 dir kmt. Sammanblandningen inom anstalten af förbrytare, lösdrifvare, fattighjon och barn af båda könen samt dessutom gäldbundna fabriksarbetare och verkmästare hade däremot omöjliggjort den ordning, man afsett att få till stånd. Såsom en i någon mån betecknande illustration till föreståndar-nes ofvan anförda klagan, meddela vi att, enligt de deras redogörelse vidfogade om än väl dunkla statistiska uppgifter, den 1 jan. 1743 i spinnhuset funnits »84 personer och 3 barn»; att under året dit öfver-lämnats 75 personer, men att af samtliga 159 personer och 3 barn under samma år »bortkommit, rymt och dött» 88 personer och ett barn. Under år 1744 hade ditkommit 111 personer och ett barn. Af de — med de från förra året kvarvarande — 182 »personerna» inom anstalten hade under samma år 63 »bortkommit, rymt och dött». Ar 1745 hade till anstalten öfverlämnats 93 personer och ett barn; med de från förra året kvarvarande utgjorde hela antalet 212 personer och 4 barn; af dessa hade 77 personer och ett barn »bortkommit, rymt och dött». Det egendomliga ordet »bortkommit» motsvarar hvad man numera betecknar med afgångna eller frigifna; men bristen på särskilda uppgifter för de olika slagen af sålunda ur anstaltens rullor afförda, gör, att man icke kan bedöma, i hvilken mån själftagen eller lagenlig afgång ur fängelset varit den vanligaste.
Vid sitt återgifvande af redogörelsens innehåll fäster handels- och manufakturdeputationen ständernas uppmärksamhet särskildt å yttrandet om de nya byggnaderna och de särskilda rummen; kunde dessa komma till stånd, finner deputationen detta skola förhjälpa därtill, »att den så nödiga och nyttiga åtskillnaden emellan spinnhus och tukt- eller rasphus må kunna vinnas och åstadkommas, och spinnhuset endast vara ett ställe, dit fattiga och näringslösa människor sig kunna begifva och genom ett frivilligt arbete sig födan förtjäna, men tukthus nyttjas såsom straffrum till de för brott och missgärningar dömda personer». Deputationen ser således såsom en önskvärd utveckling af spinnhuset uteslutandet af dess straffändamål; det borde endast blifva en spinnfabrik, som gjorde bruk af de fattigas och nödställdas arbetskrafter. Men jämsides med detta önskemål uppställes ett nytt tukt- eller rasphus. Vi erinras häraf om de redan omförmälda försöken att få det gamla tukthuset förflyttadt från nedre barnhusgården till Långholmen. Planen hade 1754 strandat på de »privata» spinnhusarrendatorernas motstånd. Dessa arrendatorer, advokatfiskalen Georg Hegardt och handelsmannen C. W. Seele, som på 12 år arrenderat inrättningen,1 hade
1 De erhöllo den 16 okt. 1761 kom.-kollegii tillstånd att öfverlåta sitt kontrakt å kamrern Joh. Schagerströin, Hans och Carl Apiarie, Kantzau & C:o, Hindr. Wohl-genow och Carl Gust. Mörk, alla fabrikanter. Af den i Riksarkivet befintliga vidlyftiga akten rörande anmärkningar mot spinnhusarrendatorerna, med åtecknadt: »saken desererad d. 16 aug. 1769, p. 105», inhämtas mycket, vid hvilket vi dock icke funnit
Källa: Project Runeberg ·