Sida 271
III.
rymde 200 personer, funnes där dock icke flera än 62, hvadan blott ringa spanad därifrån kunde erhållas. Kontoret ansåg sig böra framställa anspråk på att få arrendesumman sig tilldelad.
Deputationen begärde kommersekollegii yttrande häröfver. Det af-gafs den 26 april s. å. och är för oss af sä mycket större intresse, som det visar, att kollegiet trots sin kommersiella natur ändå icke lämnade helt ur sikte de kraf, som redan sagda tid visste att ställa på e n fång vårds m yndighe t.
Kollegiet erkänner väl, att själfva spinnhusbyggnaden nu blifvit färdig, men förklarar, att härutöfver behöfdes dels ett »frivilligt verk-lius»,1 dels ock »ett tukthus för kvinnfolk, som för grofva brott dömda blifvit; med hvilket senare kollegiet hölle före att ett rasphus och jämväl ett s. k. arbetshus, det förra för sådana manspersoner, som be-kvämligen till annat arbete än å kronans fästningar eller i ankarsmedja hållas kunde, och det senare för andra ostyriga, liderliga eller till smärre laster böjda manspersoner lämpligast kunde kombineras.»
Nyttan af dessa inrättningar vore ofelbar, ty hvad det frivilliga verkhuset beträffade, sä skulle det blifva ett ställe, hva rest fattiga och något till åren komna kvinnspersoner, som ville arbeta men ej hade tillfälle därtill, kunde under åtnjutande af fria rum, ved och värme sysselsättas med arbete och såmedelst förtjäna sig en liten penning.
»Med den tillämnade tukthusflyttningen till spinnhuset», fortsätter kollegiet, »har afsikten varit att sysselsätta tukthusfolket vid arbete, i det stället att dessa personer hittills i det hus, i hvilket de äro innestängda, ej blifvit till något visst arbete hållna.1 2 Och genom inrättningen af rasphus samt ett sådant arbetshus, som ofvan omförmälts, blir äfven för publicum tillfälle att göra sig nytta af sådana manspersoner, som för brott och förseelser böra hållas i fängsligt förvar, i det stället dylika personer nu med deras åtnjutande fångförtäring äro det allmänna till last och under deras varelse i fängelset styrkas och retas till ytterligare vanart, därigenom att de ej varda med något arbete sysselsatta. I det stället böjelsen till odygden torde åtminstone till någon del hafva förfallit, därest de kunnat någon tid hållas till visst arbete, såsom på åtskilliga utrikes orter vid deras inrättade rasphus sker och hvar-igenom hvarjehanda färgeträd kunde blifva raspadt samt således den eljest utgående arbetslönen besparas; varandes detta ett sådant slags arbete, som egentligen för sådana personer är tjänligt.»
»Men alla dessa inrättningar», anmärker kollegiet vidare, »fordra särskilda och från spinnhuset skilda rum. Ty ett frivilligt verkhus bör vara för sådana kvinnspersoner, hvilka äga att råda sig själfva ocli
1 Enligt G. Hegardts den 16 mars 1756 afgifna yttrande till kom.-kollegium i anledning af manufakturkontorets framställning skulle för detta verkhus användas den gamla spinnhuskyrkan, däruti jämväl skulle inredas »våningsrum» för spinnhusprästen. Nya spinnhuskyrkan blef färdig 1755.
2 I ett yttrande af G. Hegardt den 29 jan. 1756, med anledning af magistratens begäran, att de 25 % spinnhuset åtnjöte af auktionsverket, mätte få tillfalla staden, säges helt oförställdt, att »efter tukthusets närvarande inrättning lämnas tukthusfolket alldeles fritt från arbete på huset och får likväl, utom kläder, 4 öre smt om dagen». Hade staden gått in på deras flyttning till spinnhuset 1751, hade magistraten, säger Hegardt, sparat så mycket som ifrågavarande delen af anktionsmedlen.
Wies el gr en, Sveriges fängelser och fångvård.
17
Källa: Project Runeberg ·