Sida 281
III.
hvadan landshöfdingen Reenstjerna tillstyrkt anstaltens flyttning. Förslag om sådan framkom och omförmäles i berättelsen. Annan klagan förekom emellertid icke, än att vaktmästaren »besvärade sig öfver ringa lön, efter han icke får genom brännvinsförsäljning njuta någon förtjänst». Äfven prästen begärde löneförhöjning, om ej pastorsämbetet i ett till stadens ägor gränsande pastorat kunde blifva med spinnhussysslan förenadt.
Anledningen till denna inspektion var K. Maj:ts den 15 maj s. a. gjorda bestämmande, att spinnhusen i Norrköping och Göteborg skulle blifva de enda, till hvilka brottsliga personer af domstolarna i Göta rike tinge försändas till arbete.
Spinnhuset i Göteborg blir ock 1746 besökt af advokatfiskalen Bruséen, som i sin redan anförda berättelse omtalar, att det var af sten, två våningar högt, samt att han däri fann 13 kvinnor, hvilka spunno hvitt och kulört klädesgarn samt kardade ull; de flesta voro ditsända utan förelagd viss tid eller arbetskvantum, till och med utan skriftliga order. De brukade lösgifvas på landshöfdingens eller magistratens befallningar, men då inga galler funnos för fönstren, skedde ofta afvikelser. Stundom hade något antal barnhusbarn måst inrymmas i samma våning som spinnhushjonen, då barnens husmor ock måst få nyckel till den dörr, som stängde hela våningen; äfven detta hade underlättat rymning. Spisordning vore fastställd af magistraten. Fyllningen i trossbottnarna utgjordes af tång, på grund hvaraf rummen voro mycket kalla om vintern och om sommaren »odrägliga af loppor». Spinnhusmedlens riktiga och tidiga indrifvande vore förknippad t med mycken svårighet, blott 150 dir smt af dem innestode den 28 aug. samma ar i Göteborgs landtränteri. »Kunde krögarne här förmås», hade spinnhus-inspektören Greiffe yttrat, »att mot rätt att försälja franskt brännvin lämna 10,000 dir till spinnhuset, vore mycket hjälpt, helst om spinnhuset finge efter taxa uppbära något för inkommande porslin och teer.» Men de synas härtill icke varit hugade. Det visar sig ock, då kommersekollegium, i anledning af k. förordningen den 8 sept. 1752 angående befordran af de inrikes garnspinnerierna, den 5 sept. 1754 till rikets alla landshöfdingar utsände ett cirkulär i ärendet, däruti om-förmäldes, att ehuru K. Maj:ts förgodtfinnande det till grofva ylle-spånadens befrämjande krögarne så väl på landet som i städerna borde likasom i Stockholm vara förbundna att för fabrikerna spinna groft eller medelfint klädesgarn, men i annan händelse kamulls- eller linnegarn efter behofvet, endast i gemen stadgats, likväl och da i k. brefvet till landshöfdingarne i riket den 23 sept. 1741 sagts, att liksom stock-kolmskrögarne medgifvits i stället för spanad in natura betala till spinnhuset en viss årlig summa, skulle ock krögarne i de öfriga städerna vara tillåtet på samma sätt betala sig ifrån spånadsskyldigheten, sä anhöll kollegiet, att landshöfdingarne måtte låta efterhöra, hvad krögarne i detta afseende ville välja. Till svar härå meddelade v. Kaulbars från Göteborg den 10 maj 1755, att krögarne därstädes ansågo sig lida sä mycket intrång i sin näring af dem bland garnisonsmanskapet, som utan någon afgift till kronan eller staden ägde frihet att hålla marketenteri, att de ej kunde hafva sin nödtorftiga utkomst och ej en gång kunde försälja det kvantum sädesbrännvin, som de efter skedd taxering till 4
Källa: Project Runeberg ·