Sida 286
III.
stank och osund luft, föranledande sjukdomar. Kling föreslog vid sy lie-förrättningen, att till sjukrum för kvinnorna borde inredas »en viktualie-bod», som aldrig såsom sådan användts utan af Bauer utan befogenhet brukades till skräpkammare. Tålde grunden en öfverbyggnad å gårds-stenhuset, kunde i denna nya våning karlar och gossar förvaras och så skiljas från kvinnorna.
Beträlfande aflöningsstaten ansåg Kling, att vakt- och spinnmästaren, som i en person utgjorde hela bevakningspersonalen, förtjänade lönetill-ökning; någon särskild karl af stadens vakt, såsom i Stockholms spinnhus skedde, hade aldrig här nyttjats, och förslag härom afstyrkte Kling. I en af sagde vaktmästare ingifven böneskrift om löneförbättring säger han sig hafva måst antaga sin son sig till hjälp, då han ej kunnat ensam räcka till, »helst en stor del af fångarne, i synnerhet bland karlarne, nu till antalet 13, äro nog oregerliga och för en omöjliga att kunna styra eller sköta». Prästen hade 150 dir krut om året, då mera lika med 8 rdlr 16 sk:r, således 3 öre kmt för hvar predikan, samt för allting annat ingenting; äfven han hade begärt lönetillökning till 50 rdlr, hvilket vid synen ansetts billigt, dock med tillägg, att han då borde hvar söndags e. m. hålla gudstjänst eller förhör, dem föreståndarne »till så mycket bättre eftertryck» själfva understundom borde bivista. Kling tillstyrkte ock ifrågasatta lönetillökningen, »då Wallerius vore för sina predikningar i fattighuset, dem mycket folk ifrån staden frekventerade, och för sin exemplariska lefnad en allmänt älskad man, gjorde inga pretentioner, utan visade sig nöjd med sin ringa lott, skötte sina sysslor troligen, kvarom föreståndarne gåfvo honom, äfven i anseende till spinnhuset, hederligt vittnesbörd». Hvad slutligen anginge fältskären, som ej
hade medicinska kunskaper och ej bekymrade sig om fångarnes vård på annat sätt, än att han gifvit dem något plåster o. s. v., ansåg Kling, att då fångarnes sjukdomar mest bestode i skörbjugg, rötfebrar, obstruktioner, lungsjukor och mera dylikt, stadsphysicus, d:r Gråberg borde åläggas mot höjdt arfvode besörja deras hälsoskötsel.
Om arbetets tillräcklighet hyser Kling tvifvel. Rådman Busck hade nog förklarat, att därför vore ingen fara; men, säger Kling, »som det kan vara osäkert, om eller när herr rådmannen hinner till den tidpunkt, att hans grofva kläden sökas med mera begärlighet än de, som kunna annorstädes ifrån erhållas, så kunde hända, att arbetslöshet inträdde; och då kollegium består fångarne två sk:r pr dag antingen de arbeta litet eller mycket, skulle kunna hända, att publicum födde och lönte folk för det de utöfvat laster och brott, utan att de gjorde staten något gagn och än mindre därför kände något straff».
Äfven vid andra tillfällen göras anmärkningar mot dessa spinnhusfångars flit. En af föreståndarne, fabrikör Floberg, förklarar vid syne-protokollets justering å landskansliet den 26 aug. s. å., att de flesta fångarne spunno blott 3 till 4 härfvor om dagen, som gjorde högst 2 sträng, ehuru de borde spinna 21/2 och därtill af fabrikören erhölle 7 styfver strängen; och af kommersekollegii revisionskontor uppgifves i inlaga af den 28 april 1784, att då Stockholms spinnhusfångar, hvilka 1783 varit i medeltal 186 personer, tillverkat 55,556 sträng garn, så hade däremot Göteborgs i medeltal 36 fångar, under samma år blott
Källa: Project Runeberg ·