Sida 288
III.
penningar och försåg vaktmästaren med viktualievaror, däraf de fingo köpa till sitt lifsuppehälle. De flitiga hade kunnat förtjäna 6—8 dir kmt i veckan och stundom hade ända till 30—40 för förtjänstens skull frivilligt därstädes arbetat. Sedan Wecbter lämnat förvaltningen, synes den hafva ombesörjts af någon magistratsledamot; åtminstone skrifver kommersekollegium den 12 nov. 1752 till landshöfdingen Lilienberg därstädes, hurusom det med missnöje förnummit, att spinnhusmedlen »emottagits och ensidigt disponerats» af en enda magistratsledamot i stället för af hela magistraten, hvaraf underslef uppstått; »hvilket borde förbjudas»; utan medlen borde af magistraten mottagas och i landtränteriet inlevereras; till svar hvarå Lilienberg den 15 jan 1753 meddelar kollegium, att han för undvikande af omgångar och besvär utsett två förmögna handlande där i staden till föreståndare för spinnhuset, hos hvilka spinnhusmedlen från Abo och öfriga städer skulle levereras och af dem utbetalas till spinnhusbehofven efter hand, som det erfordrades, och däröfver de lofvat göra räkning, såsom ock skett. Då detta sätt vore mera praktiskt, hoppades han på kollegii godkännande däraf.
Af en förteckning öfver personalen i Abo spinnhus den 24 dec. 1751 ser man, att blott 14 personer, alla kvinnor, då funnos därstädes. En af dem hade ditdömts för vanart, fylleri och skuld till Wechter, »i hvars privata spinnhus hon förr varit»; en, som ock var begifven på dryckenskap, satt där för lösdrifveri och skuld till Wechter; hon »trifdes bra och ville ej ut». Två voro för otuktsbrott ditdömda för lifstiden, en för blodskam till arbete i tre år, en »för våldsamt utspridande af villfarande meningar angående religionen», en för okyskhet och de öfriga för vare sig vanart och kringstrykande eller skuld till Wechter på behaglig tids arbete. Huru »behaglig» tiden därinom kunnat vara för dit dömda fångar, blef dock icke lång tid därefter uppenbart genom en rannsakning med ty åtföljande rättegång, som kastade ett hemskt ljus öfver förhållandena inom denna anstalt.
Den 9 juli 1759 inträffade nämligen, att förre stadsprofossen Jakob Dahls hustru Brita Mattsdotter, matrosen Bergs hustru Kajsa Hansdotter samt Anna Henriksdotter, samtliga intagna i spinnhuset, i samråd med hvarandra bragte Britas gossebarn Anders, 1 V2 år gammal, om lifvet genom att dränka honom i en vattenbalja.
Inför rätten uppgåfvo de, att de blifvit förda till denna gärning i följd af behandlingen i spinnhuset. Vaktmästaren Jakob Cavonius hade låtit dem flera dagar i veckan plocka ull, å hvilket arbete förtjänsten ej räckte till födan, hvarjämte han »för ganska drygt pris uppfört och dem beräknat de matpersedlar, hvilka de till lifsuppehälle nödvändigt behöft, hvarigenom de lidit hungersnöd, utom det han uti deras agande gått längre än vederbort». De hade därför begått missgärningen af längtan att varda ett uselt lif kvitt.
Rådhusrätten dömde Brita Mattsdotter att mista högra handen, därefter halshuggas och å båle brännas samt de andra båda att halshuggas; men hofrätten, som lät anordna ny undersökning, därvid upplystes, att hvar veckas kost för de tre kvinnorna bestått i 6 till 7 kakor bröd om en marks vikt hvardera, halftannat stop mjöl och en mark strömming, »hvilket för en frisk människa i det knappaste utgjorde en
Källa: Project Runeberg ·